Aftonbladet – 13 december 1865, sida 1

fyllda, skulle inträda en qvaf stiltje, ett förlamande lugn. Man glömde härvid en annan sanning, den nemligen, att ?hvarje dag har sin omsorg?. Man kan vara trygg; strid skall ständigt behöfvas. Ljusets och framåtskridandets fiender, slagna på en punkt, skola städse intaga nya positioner, och det behöfves i hvarje stund att landets alla goda krafter förena sig till försvar för rätt och sanning, för fosterlandets ära och folkets väl. Det gällde i går folkets politiska frihet. I Redan i dag gäller det på samma gång vår . materiella utveckliog samt landets ära och .Janseende. Vära riksständ hafva knappt hunnit hemta andan efter de stora ansträngningar, som det kostat dem att afkunna sin egen dom, innan den franska traktaten kommit på dagordningen. Den har redan undergått den första behandlingen, nemligen linom bevillniogsntskottets tullafdelning, och den har dervid blifvit, enligt hvad vi i går hade tillfälle omförmäla, afstyrkt med 9 röster mot 6. (Grupperingen inom afdelningen lärer varit 9 mot 7. Ett ja var således vid voteringen försegladt.) ) Att utgången skall blifva en annan i nt skottets plenum våga vi med tillförsigt hoppas, men vi äro i hvad fall som helst förvissade, att den skall skall blifva en annan hos rikets ständer. Det motstånd, man nu vill uppresa mot den franska traktaten, söker sitt stöd och sin styrka i en allians mellan jordbruksintresset och ett litet fåtal -protektionistiska fabrikanter. Vi vilja icke för närvarande tala vidare om beskaffenheten af denna alliJans i allmänhet, der den ena parten, för att vinna en inbillad fördel, godtroget hjelper till att låta den andra parten beskatta sig sjelf. Men då man nu äter, i sammanhang med frågan om den franska traktaten, får höra detta tal om skydd för landets modernäring?, så tillåta vi oss erinra våra jordbrukare derom, att de artiklar, nemligen spanmål och ladugår.isprodukter, hvilkas beläggande med tull ligger dem om hjertat, icke på ringaste vis beröras af den I franska traktaten. Det står denna riksdag, och hvarje kommande, fullkomligt fritt, att besluta om lifsmedelstullarne, alldeles obetoende af den franska traktaten! Och den tulltaxa, som blir gällande om denna traktat godkännes, är sannerligen ännu till den grad protektionistisk, hvad fabriksoch slöjdalster angår, att våra jordbrukare kunna vara fullkomligt förvissade, att om de fortfarande skulle förstå sitt intresse så, att de önska ett förbund med protektionisterna för att genomdrifva lifsmedelstullar, ett sådant förbund skall fortfarande med stor tacksamhet antagas af protektionisterna. Våra jordbru-ares, både af allmogen och af andra klasser, hafva allför mycket sundt praktiskt förstånd för att, under sådana omständigheter, genom att medverka till traktatens förkastande, kompromettera landet och dess regering inför verlden. Protektionisteraas hejduk inom pressen — samma organ hvars minst sagdt tvätydiga hällning i reformfrågan nyss påkallade en så otvätydig och så helsosam varning från landets förtroendemän —, protektionisternas hejduk, säga vi, har redan sökt tillintetgöra verkan af alla framställningar i detta ämne genom att på förhand beteckna dem såsom försök att Pekrämma, hota, öfvertal:?. Vi känna igen tonarten. Den är densamma som nyss genljudat i våra öron under reformfiendernas deklamationer mot ?agitationskomitgen?, mot det löjliga och ömkliga deputationsväsendet? o. s. v. Dylika exklamationer skola dock icke afbålla nss hvarken från att söka fortfarande upplysa derom, att franska traktaten icke på ringaste sätt berörer jordbruksintresset, utan för såvidt den bereder jordbrukaren likasom alla andra tillgång till en mängd varor för billigare pris, eller från att ädagalägga huru för regeringen förnärmande, för nationen nedsättande och betänkligt ett afslag från ständernas sida å denna traktat skulle vara. Eller menar man att det icke skulle vara en på nationens anseende, på dess ställning till fremmande makter i allmänhet menligt inverkande verldsskandal, om representationen skulle ogilla denna regeringens åtgärd? Det må vara några af egennytta drifna protektionister förbehållet at; förbise och bestrida gagnet af denna åtgärd, men den upplysta eamtiden vet och förstår, att regeringen genom traktaten velat föra värt land ett steg framåt på samma bana, på hvilken Europas flesta och förnämsta stater i denna tid framgå, ett steg som dock, af undseende för enskilda intressen och bestående förhållanden, bhfvit vida mindre än de likartade, som uttagits af andra länder: den vet och förstår att hon genom densamma öppoat för den svenska handela en lättare tillgång till tvenne de största marknader i verlden, den franska och den tyska: att hon för vår sjöfart — en af landets vigtivaste och mest naturliga näringsgrenar — beredt ; tillträde till Frankrikes hamnar, från hvilka den var hardt nära att fullkomligt utestöngas genom orimliga afgifter, Låt vara, att den representationen förbehållna pröfingsrätten måste betraktas icke blott såsom en utan förutsätter möjligheten af afslag lika väl som af bifall; men hvad skulle man väl tänka om ett folk, hvilket i ett fall sådant som detta, på ett hittills i Furopa oerhördt sätt, lemnade sin regering i sticket? I hvilken ställning skulle vårt land derigenom försättas då vi framgent mäste söka beröring med nationernas stora samfund? Och i hvilken ställning skalle väl Sverge derigenom komma till den mäktiga stat, med hvilken traktaten blifvit afsluten och med hvilken vi äro förbundna genom så många band af gemensamma intressen? Också äro vi förvissade att ständerna skola godkänna traktaten, om än protektionisterna skola försöka det yttersta för att förhindra det. Väl veta vi, att ställningen för ögonblicket blifvit komplicerad genom beslutet i representationsfrågan, då det !åter sig antagas att inom de två första stånden reformfrågans utgång alstrat hos vissa fraktioner ett agg mat den nuvarande TegeYwARMOR 7 CAR I ar ka fa