Aftonbladet – 12 december 1865, sida 2

krifne dagar för examina vid hufvudstadens lementer!äroverk innevarande hösttermin: len 16 Dec. Ulr ka Eleonora; den 18 Klara, laria och Hedvig Eleonora; den 19 Jakob ch Katarina; den 20 Gymnaswm (afsluting) och Nicolai; samt den 21 Dec. Adolf redrik, allt kl. 10 f. m. Nästa vårternin skall begynna lördagen den 20 Janiri 1866. — — Då vi hört, att en eller annan bland stadsfullmäktige skall ha yttrat den tanken, utt det vore mindre lämpligt att omfatta örslaget om upprättande af en akademi i Stockholm, emedan det vore en sak, hvaröm meningarne vore delade och som vore tvist underkastad, anse vi oss böra erinra derom, att så allsicke är förhållandet. Det hvarom meningarne äro delade och tvist pgt rum är frågan om Upsala universitets förflyttning till Stockholm. Deremot har nyttan deraf att en akademi upprättades i bufvudstaden icke från något håll blifvit bestridd. Till och med de, som ifrigast bekämpat universitetsflyttningen hafva under striden derom oupphörligt upprepat, att det icke vore dem emot, utan i högsta måtto gagneligt om Stockholm finge sig en egen akademisk läroanstalt för vetenskaplig och allmän medborgerlig bildning. — — Då norska tidningar, såsom det vill synas med en viss förvåning, omtala rektor Siljeström såsom en af de få repr:sentationsreformens motståndare i borgareståndet, så böra vi nämna, att detta är ett fullständigt misstag. Den person med namnet Siljeström, som i nyssnämda st nd röstade mot representationsförslaget, är landssekreterare i Kalmar. Den öfver hela Skandinavien så berömligt kände och högt värderade rektor Siljeström hörer deremot till de mest frisinnade män i vårt land och till reformens varmaste anhängare. Med kännedom om dessa hans tänkesätt blef han ock så för någon tid sedan med sällspord enighet vald till representant för en af hufvudstadens valkretsar, men måste afsäga sig förtroendet, då tilltagande sjuklighet nödgade honom att söka ro på landsbygden. Denna sjuklighet och tillbakadragenhet har dock icke hindrat honom att med brinnande ifver och intresse följa dagens stora frågor. Vi kunna icke afhålla oss att ur ett enskild lyckönskningsbref från honom till Aftonbladets utgifvare citera följande slutord: För hvem som helst, men isynnerhet föl den som endast väntar att afgå från lifvets skådebana, är det en outsäglig glädje at kunna se fäderneslandets framtid i ljus Gud bevare vårt gamla kära Sverge!?