Aftonbladet – 11 december 1865, sida 3

Gud bevare konungen och fäderneslandet. Debatten i representationsfrågan. Statsrådet frih. Gripenstedts andra tal i representationsfrågan på riddarbuset den 7 December 1865. (Slut från lördagsbl) Det återstår således blott dettredje sättet att finna en grund, på hvilken man ken bygga den kammare som företrädesvis är afsedd att skydda samhällets högre intressen, och denna grund, hvilken också i min tanka är den enda rätta, är den som i förslaget blifvit uppsökt, nemligen medborgerligt anseende och förtroende. Och nägon lämpliga form, hvarigenom detta kan ådagaläggas än genom val af länens landsting, synes mig icke heller kutnna utfinnas. Det ligger i sjelfva sakens natur attsärkilda för tillftlet, och endast för detta ändamål utsedda valnämnder aldrig skulle komme att ega de gemensamma intressen, den personliga bekantskap och den kontinuitet i åsigter som landstingen, hvilka inom vissa bestämda gränsor äro att anse som orternas lagstiftande försumlingar och beskattande myndigheter, och som derför alltid måste komma att bestå af dessa orters mest ansedda och betrodda män. Redan på dessa grunder synes det mig kunna med all den visshet som på förhand är möjlig kunna motses attlandstingen skola blifva förträffliga valkorporationer; men vi hafva äfven ett exempel från ett annat land, som visar hvilket lyckligt resultat som vunnits genom ett valsätt af ungefär liknande beskaffenhet. Jag ber att i detta afseende få åberopa några ord af en utmärkt författare, som redan förut blifvit här flera gånger citerad, nemligen Toqueville. Sedan han omnämnt huru okunniga, råa och i alla sfseenden obetydliga de representanter äro, som i Amerika utses genom direkta val och allmän omröstning, säger han: Tvenne steg derifrån öppnar sig senatens samlingssal, hvars trånga eköte innesluter en stor del af de ädlaste, de namnkunnigaste män Amerika cger. Der förmår man knappt varseblifva någon enda man, som icke framkallar tanken på någon nylig utmärkelse. Denna samling utgöres af vältaliga, rättslärda, utmärkta fältherrar, embetsmän af sällsynt skicklighet och vidt beryktade statsmän. Hvarje tal, hvarje rad, som utgår från denna församling, skulle göra heder åt de yppersta parlamentariska debatter i Europa.? — Och hvad är väl orsaken till denna ofantliga skilnad enligt Toqueville? Jo! att ledamöterna i senaten blifvit utsedda af de särskilda staternas representantkamrar, hvilka i sin ordning ombildades till valförsamlingar. Denna erfarenhet, om också hemtad från andra sidan af Oceanen, torde ytterligare gifva stöd åt den förhoppniog, som i allt fall synes hvila på de säkraste grunder, att den första kammaren enligt det nya förslaget skall fullkomligt motsvara sin bestämmelse och således äfven förhindra denna ensidiga maktfullkomlighet, hvars vådor man förespeglat. Det andra af grefve Hamiltons hufvudargumenter var, att derest regeringen ånyo framlägger sitt förslag (hvilket dock grefven i det längsta ville betvifla), så måste den ovilkorligen antegas skola komma att fästa afseende på de anmärkningar, som blifvit mot förslaget gjorda — åtminstone af dess anhängare. Hvad nu först beträffar frågan, huruvida förslaget må komma att åter framläggas eller icke, så kan jag omöjligen inse på hvad grund man skulle knnna finaa dei underligt om förslaget ånyo framlades. Jag måste ovilkorligen anse, att ett mot. satt handlingssätt tvärtom vore i hög grad underligt, så framt regeringen haft fullt allvar med sitt förslag, hvilket likväl måste förutsättas. Då jag talar om regeringen, torde jag icke behöfva förklara hvad jag dermed menar. Hvar och en vet att Sverges regering, under vanliga förhillanden, är konungen omgifven a! sitt råd, och det är således klart, att allt hvad hans rådgifvare här yttra ickkan afse något annat än det, hvartill de hafva rätt och pligt, nemligen deras tillstyrkanden. Men om nu förslaget åter skall framläggas, säger grefve Hamilton, så måste väl afseende fastas på hvad som blifvit anmärkt och yrkadt. Jag frågar: På hvad? — På allt? — På motsatta fordringar som upphäfva hvarandra? — Jag behöfver ej nu upprepa alla dessa mot hvarandra rakt stridande önskningar, som blifvit framställda, ty detta hat redan förut skett, synnerligast af hr Lagerkrantz. Men huru kan man under sådana förhållanden begära, att på dessa önuskningar skulle kunna fästas något väsentligt afseende? — Hvarföre hafva förslagets motståndare då icke noga formulerat sina anspråk? — Vi hafva visserligen just nu i eltte timmans sista minut fått höra grefve Hamilton uppgifva några grunder i detta hänseende; men om någonsin ordet ?för Isent? med skäl kunnat användas, så måtte det vara nu, då ingen tid till granskniug Toch vederläggning af dessa grunder mera finnes. Hvarföre har man icke förr nedstigit ur molnen, om jag så får uttrycka mi Hvarföre här man icke gjort sig besväret