Aftonbladet – 11 december 1865, sida 3

omständighet, att väntjenster 1 torm alt borgensförbindelser kunde komma ur bruk, är en revers utgifven för köpt vara i de flesta fall Pett godt papper?. Det representerar ett verkligt värde; den som utställt förbindelsen har, enligt sin öfvertygelse, erhålit full valuta för densamma. Den risk banken, som belånar så beskaffade dokumenter, löper, är, under förutsättning att lånagaren är en redlig man, icke större än de orisfall, som kan drabba köparen af rågen. Men denna risk blir ännu obetydligare, då man hågkommer att till betäckande af densamna har banken såväl köparens som säljarens örbindelse. Dessa äro de enkla för älianlen, som man tilltraslat genom att gilva söpslut på kredit utseende af kontant hanlel. Äfven i ett annat afseende förminskas vankernas risk genom att företrädesvis beåna sflärspapper, ty bankstyrelsen bör kunna någorlunda känna omfånget af länagarnes affärer, eller hvad en producent san hafva att afyttra, men det är omöjligt utt genomskåda huru de mot korsande borjensförbindelser upptagna lån komma att användas. Vingleriet med borgensförbindeler blir lättare att dölja genom det stora intalet låninrättningar, och jemvälaf denna inledning blir det en nödvändighet att bland Tlånansökningarne framleta och gifra företräde åt de verkliga affärspapperen. På den tiden då riksbankens allmänna diskont var nästan ensam låninrättning, var let en möjlighet att någorlunda bedöma vorgensförbindelsernas omiäng, men numea är allt sådant blott fåfänga försök, och örlusterna på utlåning mot borgen måste illtaga i en förfärande skala äfven om man senom fortlöpande omsättningar söker att flägsna den tidpunkt, då de slutliga afskrifingarne måste göras. Evarföre har då detta lånesätt mot borsensförbindelser vunnit en så stor utsträcking bäde hos riksbanken och de: enskilda åninrättningarne? Utom många andra derill bidragande smärre orsaker, anse vi hufvudorsaken vara, att så beskaffade låndokumenter äro lättast att i afseende å formen sranska och bevaka samt följaktligen för ankerna, under förutsättning att allt skulle vå sin jemna gång, ?de beqvämaste pappeen?. Månne ej mången låntagare, som naft annän säkerhet att erbjuda, blifvit från oankerna afvisad med den antydning, att om den eller den anförvandtens borgen kunde anskaffas, så blefve lånet nog beviljadt. Häraf framgår obestridligen att detta förvända lånsätt mäktigt bidragit att intrassla och bringa olycka öfver ganska många, hvilkas namna aldrig bort och aldrig beiöft förekomma i en banks skuldregister. Vår penna är för mattatt beteckna de förskräckliga olyckor som drabbat tusental familjer genom detta missbruk af borgensförbindelser, genom den oerhörda utsträckning af Dorgenssystemet, som utgjort värt bankväsendes största lyte och som hotar att en dag blifva dess svårbotligaste kräfta; men vi hoppas att en bättre bana skall af bankerna beträdas. Borgenssystemet har derjemte utgjort en hämsko på allmänna välstånds.ts tillväxt, och att detta utlåningssätt motverkat jordhypoteksväsendets ordnande, samt utgjort hufvudorsaken till den periodiskt återkommande knapphet på penningkapital, som man rätt ofta hör öfverklagas, mäste medgifvas, ty qvantiteten af blifvande aceommodationspapper kan ieke på för hand beräknas af menskligt förnuft. Om bankinrättningarne väsentligen inskränkte borgensutlåningen, så skulle de kunna belåna hvartenda papper som erbjöds representerande en lökligen gjord affär. Bankerna motsvara icke sitt ändamål, när lånsökandena ej kunna någorlunda snart påräkna att erhälla det begärda lånet. Sedan räntan är frigifven, hafva bankerna ingen antaglig orsak, att låta goda papper intaga en afvaktande ställning. Om borgenssystemet öfvergifves blir det lättare för bankerna att fullgöra denna del af deras bestämmelse. Icke allenast banker utan allmänna kassor och fonder hafva också, troligtvis för beqvämlighets skull, gifvit företräde åt borgensutlåning, oaktadt det är allmänt kändt, att sedan är 1857 betydliga belopp af intecknade goda skuldebref fälängt sökt placering. Finanskomiten uppgifver i sina tabeller, att vid 1860 års början samtliga sparbanker hade, af en kapitaltillgång af omkring tjugosju millioner, mot borgen utlånat tio och en half million riksdaler, under det att samma inrättningar såsom hypotek antagit knappt tre millioner riksdaler i obligationer; ja, än mer påfallande blir detta, då man finner att sparbankerna inom Malmöhus län hade utestående mot borgen två millioner riksdaler, men innehade endast 70,000 rdr i obligationer, hvaraf blef en följd att skånska hypateksföreningen i sin egen ort ej kunde sälja en enda obligation. Kristianstads läns sparbanker bade nära en million rdr utlånt mot borgen, men endast 7000 rdr i obligationer. Vill man nu se följderna af detta system, så bör man läsa raden till slut och finner då, att fem spar: banker i sagde län nödgats anställa 215 legsökningar och utsöka 97,000 rdr samt i sju konkurser bevaka 25,000 rdr. För omkring tio år sedan började ett särskildt stadgande i bankbolagsreglorna inflyta, i den syftning, att mot borgen ej skall få utlånas mer än ett sammanlagdt belopp, motsvarande en tiondel af bankens grundkapital. Denna bestämmelse har visat sig helsosam, och vi hoppas, att den må konseqvent inflyta u.i de äldre bankers bolagsordningar, hvilka i anseende till förestående oktrojförnyelser nu komma att granskas Bankbolagen böra önska detta, icke allenast emedan det länder till förbättrandet af mindre goda kreditbruk, utan äfven för deras egen skull, ty ingenting har i så hög grad bidragit att utsätta bankeroa för ovilja, som just nödvändigheten att utkräfva penningar hos borgensmän, hvilka sanningsenligt beklaga sig, att de ej blifvit delaktige af länet, men icke desto mindre sedermera hotas att, vid äfventyr af lagsökning, återbetala detsamma. Må ingen af det anförda draga den slutsats att vi skulle anse nödigt helt och hål. let utplåna ?lår mot borgen?; nej! vi önska Andas så datta lånacätt inalränlt fill mera