Aftonbladet – 11 december 1865, sida 2

känner mig så trött, så trött. Men det är omöjligt, tillade hon, utan att afvakta Beatrices svar; jag måste bege mig af ännu i dag. De ha jagat mig från mitt eget hem, och de skulle äfven jaga mig från ert. För öfrigt skulle det vara grymt af mig att stanna i er närhet. Mr Gervoise skulle inte hata er så mycket, om ni inte hade tagit mig i försvar mot honom ; och om ni nu toge emot mig och gåfve mig skydd, hvad skulle han inte då göra? Jag fruktar honom inte, sade Beatrice med sitt gamla rebelliska lynne. Trotsa honom inte?, genmälde Rosy med eftertryck, ehuru med hviskande stämma. Jag kom hit för att helsa på er och varna er.v Beatrice svarade icke. men kände sitt bjerta klappa häftigt. Hon hade under de sista tvenne åren lefvat i lugn och sällhet, långt bort ifrån den gamla missämja, som förr hade varit för henne som dagligt bröd. Han hatar er,? sade Rosy åter. ?Han har alltid giort det, Rosy. Han natade mig då jag var ett barn och innan han gifte sig med min mor.? Rosy nickade, likasom för att säga naturligtvis, men hon tillade: Han hatar er, men han hatar Gilbert tio gånger mera.? Beatrice kände som om hon hade erhållit ett häftigt och smärtsamt slag. Hon tryckte barnet, som Rosy hade lemnat tillbaka, närmare till sitt bröst. ?Ni erinrar er säkert huru ni en gång varnade mig?, fortfor Rosy; låt mig nu varna er. Kan ni lemna detta ställe och komma utom båll för honom, så gör det.? ?Hvarför det? Hvad kan han väl göra OSSE? (Forts.)