Aftonbladet – 9 december 1865, sida 3

tesultatet af anförandet gick ut på att visa, att usegare, som hittills gjort stora uppoffringar ör kommunen, ingalunda skulle kunna af stadsullmäktige åläggas att, för längre tid än till ess deras redan gjorda medgifvande i afseende åa ombesörjandet af hufvudstadens belysning ch gatuläggning m. m. upphörde, ytterligare taga sig samma onus. Om ej stadsfullmäktige ntoge husegarnes nu framlagda förslag, kunde musegarne säsom sådana endast tillförbindas att om fordom belysa staden med såkallade Pyarggon, och,, hvad beträffade gatuläggningen, så ore huseg:arne visserligen skyldige att belägga atorna me:d kullersten., men ej att hålla trotoirer, än mindre att belägga gatorna med tukad sten. Till stöd för dessa åsigter åberopade alaren byggnadsordningen af 1736 och en för;rdning om lyshållningen af 1749. Vidare talales om husegarnes rätt till halfva inqvarteringscassan och till de afgifter, som hittills från brandkontret utgått. Talarens slutliga yrkande blef, att fulmäktige måtte förkasta beredningsutskottets 5rslag 1 ämnet och antaga husegarnes, synneligast som frågan derigenom omsider kunde 1ä et slut. Att K. M:t skulle fastställa något beslit härutinnan, som husegare ej godkänt, kunde talaren icke föreställa sig. Hr Nycander bekom härefter ordet och talade ungefär lika länge som föregående talaren. Han beklagade den hastighet, hvarmed beslut i frågan al beredningsutskottet fattats. Ett arbete, som kostat de at fastighetsegarne nedsatta komiterade eri månads tid, hade beredningsutskottet expedierat på en half timma, hvarunder utskottet halshuggit nämnda komiterades förslag. en med mycket arbete uppgjord beräkning framhöll talaren hvad husegarne skulle komma att förlora, om man antoge utskottets nu förevarande förslag, att amorteringstiden för ifrågavarande, husegarne ål:ggande utskylder bestämdes till 40 år. Talaren kunde ej föreställa sig, att K. M:t, derest ett fullmäktiges beslut i sådan syftning öfverklagades, skulle tillåta, att man sälunda roffade ur fastighetsegarnes fickor. I öfrigt framhöll talaren sin åsigt om olämpligheten deraf, att den af husegarne medgifna kapitalskatten för amorteringen handhades af annan förvaltning än en af husegarne tillsatt. Han yrkade, lika med föregeende talaren, bifall till det af husegarne framställda förslaget. Hr Lindhagen ansåg det tviivelaktigt, huruvida halfva Iinqvarteringskassan och brandkon. torets bidrag kunde anses tillhöra husegarne. Talaren arsåg alldeles otillbörligt, att fastig. hetsegarne skulle amortera sina utskylder med medel, hvilka tillhörde kommunen. Beträffande de af utskottet föreslagna 40 åren för amorte-l. ringen, hade denna tidrymd föreslagits såsom. ett tillmötessgående. Att stadsiullmäktige skulle . gå längre i sina medgifvanden för att gynna fa-stighetsegarne på icke fastighetsegares kekostnad kunde ej böilli till utskott .s förslag. Hr K. J. Berg kunde icke finna någom rimlig grund derför eller rättvisa deri, att ffastighetsegarne befriades från sina grundskatter, då här icke vore samma förhållande, som med åtskilliga egendomar i landsorten, der skatterna ofta vore så betungande, att vederbörande jordegare ej kunde komma ut med desamma, utan deras egendomar blefve skatteyrak. Den af hr Nycander framställda kalkyl styrkte ytterligare talarens öfvertygelse, att den at komitende föreslagna likställigheten skulle komma att drabba icke fastighetsegarnes kassa, hvilken han ansåg icke böra roffas. Å andra andra sidan fann han, att stadsfullmäktige svårligen skulle kunna tvinga fastighetsegarne att ingå på utskottets förslag, hvarför talaren yrkade att frågan måtte få förfalla. Hr Weser ville bifalla utskottets förslag. Skulle detta ej afrastigvis begäras. Han yrkade bifall Aa LRn Sr vr Aa SR hetsegarne antagas, då komme ju frågan att för falla. Hrr Carlson och Wistiand yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Montelius ansåg frågan nu böra förfalla, synnerligast som han ej kunde instämma deruti, att man, för att slippa obehaget af det närvarande beskattningsväsendet, köpte sig frihet derifrån på efterkommandes bekostnad. Hr Dufva ansåg det oriktigt att man befriade fastigheterna från ett onus för att lägga det få kommunen, isynnerhet som detta onus hittills icke på något sobilligt sätt drabbat fastighets jegarne. Hrr Hierta och Hazelius yrkade bifall till utskottets förslag. Slutligen, och då öfverenskommelse icke på annat sätt kunde träffas, framställde hr Billbergh det yrkande, att fullmäktige, utan afseende på vare sig det af fastighetsegarne eller af beredningsutskottet nu framställda förslag i ämnet måtte vidblifva sitt den 13 sistlidne Februari fattade beslut. Vid derefter verkstäld votering antogs till kontraproposition hr Bllberghs yrkande, och i voteringen om hufvudaken entogs samma yrkande med 43 röster mot 40. som tillföllo utskottets förslag. Stadsfullmiktige hafva sålunda beslutat, att egare eller innelafvare af fastigheter, genom erläggande årligen af en särskild afgift utaf 2 rdr imt för hvarje 1000 rår af taxerin svärdet å fastigheterna och öfverlemnande till kommunen af alla inqvartteringsverkets tillgångar, derefter icke komma att,, såsom särskild klass påföras de dem nu åliggandde afgifter till nattbevakningen, fattighusen, iinqvartering, båtsmanshåll, gatulägg: ning och gzatubelysning, hvilka samtliga utskylder. i den 1mån behofvet ej kan fyllas med detta af fastighettern a utgående årliga bidrag, skola, till betäckarnde af hvad derutöfver erfordras, utgöras af allla kommunens medlemmar efter den 11 40 af kongl. förordningen den 23 Maj 1862 stadgade allmänna grund; samt att, för den händelse komnunen skulle framdeles anses böra såsom ett gemensamt åliggande ombesörja den hvarje fasighetsegare enskildt nu tillhörande renhållning af allmänna platser och gator, äfvensom gådar, så framt dessa sednare skulle lämpligen :unna härunder inbegripas, stadsfullmäktige föbehålla sig att för sin del bestämma vå hvad vilkor egare eller innehafvare af fastig. i heter må i sådan hendelse kunna såsom särskild klass befrias från detta bestyr. Vidare biifölls beredningsutskottets hemställan, att Sillhofsstomten icke måtte, på sätt föreslaget blifvit, upplåtas för en biblioteksbyggnad. För fattiggvårdens förvaltning och räkenskaper 1863 meddelades vederbörande decharge. Slutligen bestämdes, att eut belopp af 33.807 rdr 89 öre skulle af drätselnämnden till borger skapets bemedlingskommission utbetalas såsom ersättning för de af kommissionen under inne varande år bestridda utgifter för börshuset och stadens militärkompani. Stadsfullmäktige åtskildes kl. 10. — (D. B.) UTRIKES ( Woo ee eo Mo