Detta var således din affär med monsieur Lenoir?? Ja, det var det. Och hvad sålde du Verville för?? Tjugotusen francs.? Stackars Gilbert?, tänkte Beatrice, men hennes hjerta svällde inom henne, då hon såg på gossen, som låg i fadrens armar. Jag kunde inte hjeipa det, Beatricer, sade Gilbert, som uppfångade hennes blick. Det är jag fullkomligt öfvertygad om, Gilbert: men hvad ska din far göra med Verville?? ?Sälja det, förmodar jag.? Sälja det! Är det såldt? Ja, jag tror att de personer, åt hvilka han hyrde ut dei, nu ha köpt det.? För hura mycket?? Fråga mig inte, Beairice.? Jag behöfver det inte, Gilbert?, svarade hon, ur stånd att qväfva de kämslor, af hvilka hennes bjerta varfullt. Din for köpte det af dig, för utt förtjena derpå, och blir väl vinsten minst sina hundra procent. Ack, Gilbert, jag gissar mig till mera än du har berätiat mig. Det är din olycka att du gift dig med mig och gjort din far till din fiende. Du var i hans våld, och han begagnade sig utan medlidande af denna makt, af hat till mig. Gud förlåte honom, Gilbert! Har han inte Carnoosie? Kunde han inte låta dig behålla Verville för dig och dina barn? Men han visste, att om det kunde finnas någon bitter tanke för Beatrice Gordons stolthet, så var det den, att hon bragte tuin öfver den men hon älskade. Nå väl, Gilbert, jag bekänner alt ban nu omsider besegrat mig. Min egen förlust kunde jag bära; jag kunde finna mig uti att komma till dig fattig,