nighet; hav var äfven) alltför benägen till stränghet i sitt bemötande mot alla; men öfver alla dessa ofullkomligheter höjde sig ren och stark hans kärlek till sin hustru. Hon hade pröfvat honom, icke med bestämd afsigt, utan derför att de voro hvarandra så olika i karakter, att hon icke kunde undgå att göra det, och hon hade aldrig ett ögonblick funnit honom tvär, kall eller frånstötande. Denna sanna kärlek besegrade kbenne i en punkt, som kunde ha blifvit en myc ket öm punkt, nemligen hennes skepticism och hans religiösa tro. Gilbert hade half leende bortresonnerat sin hustrus tvifvel och genom en öm mensklig kärlek öfvertyga henne om sanningen af gudomlig kärlek. Ett lyckligt äktenskapligt lif är icke rikt på omvexlingar. Beatrice hade i sin barndom lefvat tillbakadragen från verlden, och der uti hade ej heller nu skett nägon förändring. Den lilla franska byn hade ingen societet. och det var lyckligt för henne, att hennes mans sällskap var henne tillräckligt, ty nå got annat hade hon icke före sitt förete barns födsel. Och likväl var hon lycklig. inycket lycklig — så lycklig att bon nästar glömde Öarnoosie. Dag för dag blef bil. den af hennes gamla hem med dess herrliga träd och dess ståtliga fontäner allt mattare och trängdes tillbaka af det närvarande. Men sällsamma och starka äro de band. som binda oss vid de ställen, som vi er gång hafva älskat. Heunes man kunde icke upptäcka ett spår af saknad hos Beatrice, och likväl märkte han ofta om natten att hennes sömn afbröts af tårar och snyftningar, hvar under hon uttalade namnet på sitt förlorade arfvegods. I drömmens magiska verld åter vände hon till sin kära trädgård och vandrade åter i de stätliga allernas högtidliga half dunkel.