— så nära terrorism hade nemligen agitationen bragt ställningen för ögonblicket. Äfven dr Almqvist beklagade hvad som inom ståndet tilldragit sig sedan beslutet blifvit fattadt, och menade att reservanterna tyckas vilja framhälla att de visat sig ädelmodiga, ehuru de hade beslutanderätten i sin hand, men genom detta besynnerliga beteende skall ståndet endast ådraga sig ännu större ovilja än förut. Kyrkoherden Eklund genmälde att hans reservation icke föranleddes af något begär att visa sitt ädelmod, utan af önskan att efterverlden måtte få veta, det han icke deltagit i det olycksbringande beslutet. Profestor Ribbing medgaf deremot öppet, att han ej begärt votering, emedan han var öfvertygad om att stanna i minoriteten. Ice utan en viss hetta replikerade dr Lindgren slutligen de talare, som funnit denna diskussion ovanlig och beklaglig. Det var deras eget fel, som upptagit hans ord från början. Upplysningsvis vilja vi tillägga, att 25 ledamöter reserverat sig mot ständets beslut, nemligen: biskoparne Annerstedt, Aujou, Fahlerantz och Sundberg, doktorerna indgren, Petrelli, Ljungdahl, Rundgren, Ternström, Runsten, Falck, Björkman, Björling och Sandberg, professorerna Flensburg och Agardh, hofpredikanten Wahrenberg, prostarne Westin, Janzon, Simonsson, Al. thar, Arrhenius, Bergvall och Euren sami kyrkoherden Ekelundh. Hos borgareståndet afslogs, liksom förut : bondeståndet, hemställan från ridderskape och adeln om nedsättande af ett särskild utskott för behandling af frågorna rörande landtförsvaret. 1 bondeståndet har Rundbäck i dag väck motion om anslag till en ny parlamentsbygg nad, alldenstund det nu s. k. rikets stän ders hus är för ändamälet odugligt sam nästan lika bristfälligt som den gamla stånds fanfattningaon