Roman fvsnpe delar. Julia Kavanagh uSer bättre ut! ropade Babet. Förlidet år var hon ju riktigt söt och vacker, och hon ska min själ bli det ännu en gång! Detsamma tänkte äfven Babets herre då ban efter en lycklig dag satt vid sin härd och betraktade sin bustrus ansigte, på hvilket den muntert sprakande brasan kastade sitt sken, medan hela det öfriga rummet var insvept i en behoglig skymning, Gilbert?, sade Beatrice plötsligt och såg upp, vet du hvilka min mors sista ord voro? Gift dig med Gilbert!? sade hon. Och vet du?, fortfor Beatrice, ?hvarför jag säger dig det — hvarför jag nu kan tala om min stackars älskling för första gängen efter bennes död? det är derför att mitt hjerta inte lävgre är tillslutet, Gilbert; derför att jog efter sorgliga år och bittra dagar ändtligen kan säga — jag är lycklig.? Och innan veckan var förgången, hade Babets spådom gått i fullbordan, och hennes fru var så frisk som en nyss utsprucken ros, och Babet sade triumferande fill sin herre: Se hvad jag har gjort af henne ! ) Se A. B. nir 183—197, 199, 201—207, 209 211—216, 218—222, 224—227. 229-233 235—237, 230 245 YA, IKA, AKT--PAB, 260, 262— en 267, 268, 271—275, 280 och 282, Extrasladet den 5 Des. samt n:r 283—280.