Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

RIKSDAGEN. Debatten i representationsfrågan. PLENUM DEN 6 DECEMBER. Ridderskapet ech Adeln. (Forts. från. gårdagsbl.) Hr v. Ehrenbeini upptog till besvarande flera af de mot det kongl. förslaget gjorda invändninarne och anmärkte till en början, med afseende Ftalet om de från valrätt uteslutna jordegarne, att om det visserligen vore sannt att några personer, som nu ega valrätt, skulle förlora den samma, så borde man ej förbise, att då för reformens åstadkommande så stora uppoffringar fordrades af adeln och presteståndet. äfven. någon uppoffring finge göras å bondeståndets sida. Det myckna ordandet om penningeväldet bemötte tal. med en fråga huruvida jordegare på landet, som besitta fastighet af 1000 rdr värde, kunde kallas för penningemän. Det vore just en lycka för vårt land, att vi 1 dessa mindre jordegare, som på samma gång sjelfva voro arbetare, egde en förmedling mellan de högre och de lägre klasserna, hvilken i-sig innebure en borgen mot de vådor, som i-andra länder kunde vara förbundna med samfälda val. Tal. berörde ännu ytterligare med några ord betydelsen af den föreslagna census, utredde förhållandet med de aristokratiska elementer, som man påräknat i första kammaren, samt anmärkte med afseende på olikheten i antalet af kamrarnes ledamöter, att man just påräknat att städernas representanter skola mellan dem hålla jemnvigt, då så behöfves. Man hyste farhågor, anmärkte tal. vidare, för försvarsverket, men man glömde huru dermed står till nu efter 50 års fred och under den förseglade sedelns välde. Grefve H. Hamiltons påstående, att representationen ogillat årliga riksdagar derföre att förslaget derom ej bifallits, bemötte tal. med en erinran om de skäl, som anfördes för detta afslag , nemligen att konunggen ej då egde rätt att upplösa riksdagen, attt denna ej kunde förlängas öfver 4 mänader o. ss. v., under det för öfrigt alla hade ut: talat sig fför önsksärdheten af årliga riksdagar. Talaren virisade härefter fruktlösheten af ett uppskof och ddet äfventyr man löpte att derigenom förlora gaarantier, som funnes i detta förslag. Beklagade? de omdömen, som blifvit fällda om meningsytttringarne i landet och att sådana kunde fällas at sjelfskrifna representanter. För sin del kunde tal. ej ogilla, att den, som ej har någon representationsrätt, begagnar de lagliga utvägar han eger att gifva sin mening tillkänna. Tal. förordade på det varmaste förslaget. Landshöfdingen Lagererautz förordade förslaget i ett kraftigt, sakrikt anförande. Motståndarne fordrade mer af formella garantier, hvilka dock endast kunde vinnas på bekostnad af de moraliska,, som utgjorde förslagets förnämsta förtjenst. Hivad motståndarne egentligen åsyftade hade mani af deras yttranden omöjligen kunnat utleta. Emdast det hade blifvit fullkomligt klart, att deras ffarhågor likasom deras önskningar voro hvarandra: rakt motsägande. Tal. visade detta genom attt upptaga och ställa emot hvarandra de esta af motståndarne anförda anmärkningar. Ett nej bcorde dock motiveras af liflig öfvertygelse att cdet skall lända till landets olycka om kenung occh folk få sin vilja fram, ej af åsigter om något för egna tycken mera tillfredsställande. För sin dell var tal. öfvertygad, att reformen skulle befästa konungamakten utan att göra intrång på folkfrihete:n. Statsrådet grefve von Platen: Af mer än en anledning: torde jag kunna våga hoppas på ridderskapet och adelns öfverseende, om äfven jag, utaf förevarande frågas vigt, föranledes yttra mig innan jag afger min röst vid det beslut vi snart gå att fatta. Det vore lika beklagligt som oväntadt, om någon i en fråga af så vigtig beskaffenhet,som den om antagande af K. M:ts förslag till en förändrad riksdagsordning, skulle fatta sitt beslut utan