Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

far eller mor, bror, älskare eller man, så är det dock intet, Gilbert, som kan jemföras med en vän. OchX, tillade hon med sitt mest strålande leende, det har aldrig funnits en vän sådan som du. Osäkert är hvad Gilbert kunde ha kommit att svara, ty han kände sig färdig till de största dårskaper i verlden, och han hade icke varit gilt mer än några få dagar; men Babet kom lyckligtvis hans förstånd till hjelp genom att meddela underrättelse om att frukosten var färdig. Gilbert, som hade haft sina tvifvelsmål om det alls skulle bli någon frukost af, såg till sin belåtenhet och ötfverraskning ett helt läckert mål anrättadt. Jo, jo, du väntade det inte! utbrast Beatrice triumferande. Du visste att du förde mig hem till ett tomt visthus, och så sprang du din väg och lemnade åt mig att sjelf reda mig ur klämman. Inte sannt, du väntade dig inte detta?4 Men hur i all verlden har du då burit dig åt, Beatrice? Säg mig det, så att jag kan få beundra din hushållstalent. Babet och jag ha gjort det. Det var fruns id, inföll Babet. Men Babet utförde den, genmälde hen nes matmor. Agg, mjölk och potates gjorde resten. Vi ha handlat likt naturen, gifvit omvexlande former åt en urgammal rätt. Hvilken skilnad Gilbert än möjligen kunde finna mellan naturens utförande och Babets, var han dock en alltför politisk monark för att förnärma sin loyale premierminister genom att säga det högt. Han förklarade alltsammans för alldeles ypperligt, och ehuru Beatrice log alltemellanåt, sade äfven hon att allt var förträffligt. Resultatet af ett dylikt klokt uppförande blef alltså det, att Babet underrättade sin närmaste granne att herrn hade gilt sig med en riktig eugel. Grannen, som hade ett britiskt lynne, beklagade att riadame Gervoise icke såg bättre ut. (Forts. y