Aftonbladet – 8 december 1865, sida 2

ting skall förmå mig attunderkasta mig den skymfliga kompromiss som blifvit undertecknaa i mitt namn. Antingen är stället mitt, eller är det icke mitt.? Har jag begärt någon hemgift? Nej, men du är icke rik, och det kan bli tungt för dig att taga en så fattig hustru. Om detta ändock vore allt; men, Gilbert, jag vet att min helsa är bruten, och jag nästan tror, Gilbert, att du också vet det och att om du gifter dig med mig, så sker det för att tillförsäkra mig en fridfull och lätt död hos dig. Den hand, som ännu omslöt hennes, darrade; förgäfves försökte han såsom läkare att le och skämta bort hennes farhågor; älskaren delade dem för djupt, för att icke hans ansigte skulle förråda honom. Om du älskar mig, så säg mig sanningen, hela sanningen?, bad Beatrice allvarligt; ?det skall bidraga mycket till att försona mig med mitt oundvikliga öde. Beatrice, jag kan och vill icke förneka, att din helsa undergått en svår skakning. Gud vet, om den någonsin kan åter bli hvad den en gång varit; men tid och god vård skola göra mycket; allt hvad min och anras skicklighet kan åstadkomma skall uppbjudas för att rädda dig, och säkert icke örgäfves. Stackars Gilbert! hvilken hustru !? sucsade hon. Om jag icke visste huru trofast du älskar mig, och om verlden icke vore hvad den är, så ville jag icke gifta nig med dig. Men nu vill jag gå att lefva, ller rättare dö bos dig, Gilbert. : Han gaf henne en blick af sorgsen och yst förebråelse. Jag kan icke hjelpa det?, sade hon. Allt detta kommer för sent. Kärlek och iktenskap äro blott till för helsa, hopp och if, ej för sjukdom, död och ett krossadt jerta — det är för sent !? Det är aldrig för sent, Beatrice, blott att jertat är troget.? ?Det bör du icke säga; det är bäst för ör mig att tänka som jäg tänker. Det fin