Aftonbladet – 8 december 1865, sida 1

JOLUOR, INVONISKVOINA OM 501 VvVINJO: Vårt hjerta genomtränges af djup och innerlig tacksamhet mot Gud, för det han låtit oss upplefva denna glädjens dag, för det han förunnat vårt älskade fosterland den lyckan att med bibehållande af lugn, ordning och laglighet och utan att ett hår blifvit krökt på någons hufvud, genomföra en af dessa stora, af civilisationsutvecklingen nödvändiggjorda omskapningar af samhällsinstitutionerna, som på så många andra ställen kräft de våldsammaste skakningar och kostat stora offer af blod och tårar. Derföre, du svenska folk, låt öfver hela riket, ända bort i de aflägsnaste vrår af vårt land endrägtigt ljuda: lof och ära och pris åt Herren, den allsvåldige ledaren af menniskornas och folkens öden! Må frid och endrägt nu herrska inom vårt folk! All ståndssöndring, allt gammalt split vare i denna högtidliga stund jordade, så djupt, att de aldrig må kunna manas fram ur sina grifter. Allt hvad under kampens ifver från den ena eller andra sidan framkommit, som kunnat alstra bitterhet och fiendskap, bör öfverlemnas åt glömskan och betraktas såsom, hörde det till ett förgånget historiskt tidskifte. Och må den goda viljan icke saknas! Må ingen, till följd af de meningar han förut uttalat, sjelfmant draga sig undan från det offentliga lifvets skådeplats, för så vidt han äfven under nya förhållanden kan gagna det allmänna. Må, sedan striden är lyktad, intet sådant rätthafveri uppenbara sig, som sätter ett slags heder uti att vänta uppfyllelsen af onda profetior; utan må hvar och en efter måttet af sina krafter sträfva att afvända allt menligt och må alla förut splittrade krafter enas för det gemensamma målet: fäderneslandets bästa. Blicka vi på de krafter, hvarigenom det för vårt land så glädjefulla och hedrande resultatet blifvit uppnådt, så är det i främsta rummet vår pligt att tolka nationens djupa och innerliga tacksamhet för vår storsinnte och folklige konung, som af fri konungslig vilja tagit initiativet i denna sak och som då han framlade sitt förslag, icke blott vågade tänka högt om de nuvarande riksständen med afseende på deras beredvillighet att uppfylla nationens fordringar, utan tillika tänkte högt om hela de t svenska folket, då han ville göra det fullmyndigt att fritt och endast genom egna målsmän föra sin talan inför tronen. Det förtroende han visat sitt folk skall aldrig komma på skam; det skall klarligen visa sig, att den icke byggt på lösan sand, som vågat grunda förhoppningarne för framtiden på svenska folkets storsinnthet, rättskänsla och laglydnad. Historien skall en gäng vittna, med afseenue på vår tid, att det ligger en djup och mäktig sanning i det ominösa valspråk konung Carl åt sig utkorade: Land skall med lag byggas! Dernäst en gärd af ära och tacksamhet åt H. M:ts regering, som med så mycket nit, allvar och ihärdighet behandlat denna sak. och fört den till ett lyckligt slut. Det förtroende och den hängifvenhet, -hvarmed nationen omfattar den krets af rådgifvare, som nu omgifver konungen, har ännu mera ökats genom det i sanning ädla, manliga och beslutsamma sätt, hvarpå regeringens ledamöter uppträdt under riksdagsdebatterna i den stora frågan, och hvarförutan ett lyckligt resultat svårligen stått att vinna. Må de i medborgares tacksamhet och beundran, men ännu mera i det egna medvetandet att ha bidragit till ett älskadt fosterlands lycka och endrägt, finna en belöning och hemta ny styrka till fortsatta arbeten för det allmännas väl. Till samtliga riksstånden vänder sig nu också folket öfver hela landet med känsla af innerlig tacksamhet för det de på ett så storartadt sätt gifvit en glänsande dementi åt den länge säsom orubblig antagna satsen, att ingen korporation, som är i besittning af politisk makt, sjelfmant och utan tvång abdikerar. Med erkänsla skall man framgent minnas allt godt som de hafva uträttat och framförallt denna deras sista högsinnade;, utan exempel i historien stående handling. En särskild tack förtjena hufvudstadens invånare af alla klasser, för det att, oaktadt alla hjertan skälft af oro, alla fibrar varit spända af otålig väntan på utgången, intet utbrott af denna otålighet, icke det ringaste störande af ordningen egt rum. Sådant utgör en heder för vår stad och för vårt folk. Öfverallt i verlden, dit den stora underrättelsen, med hjelp af telegrafen redan hunnit, helsar man i närvarande ögonblick värt lolk med bifall och beundran. Skäådespelet af en nation, som på sådant sätt och utan hvarje påtryckning utifrån företager en så storartad omskapning af sitt samhällsskick, utgör i närvarande stund, som företer så få glädjeämnen i fråga om der europeiska politiken, en vacker och trösterik anblick för alla dem som äro anhängare af den konstitutionella monarkien och tro, att förnuftig utveckling af folkfriheten och hevarande af lagligheten kunna och böra gå hand i hand. Hafva vi sanomovått an sådan kriga gam