Du är grymt förändrad; svarade Gilbert, men, 1 alla fall, blif min hustru ! 4Nej — förr hade jag något att gifva dig. Jag talar inte om jörmögenhet, men jag hade åtskilligt annat — skönhet, om du så vill, ett varmt hjerta, lycka och glädje. Hvad jag nu är, kunna dina ögon säga dig, liksom de sade mig det i det ögonblick du inträdde i detta rum; den mre förvandlingen är ännu större. Gilbert, jag sade dig en gång att jag behöfde dig såsom ett bålverk emot synd; du trodde mig inte, eller du kunde inte handla på denna tro. Tiden har gått sedandess, och jag har haft fruktansvärda frestelser. Jag har inte förgäfves genomgått dem. Mitt hjerta är sargadt. Gilbert, jag känner mig död för kärleken, död för allt utom stridslusten. Jag högaktar dig ännu — hvem, som känner dig, måste inte göra det? — men flickans beundran är borta för alltid ! Gilbert log, och fattande hennes händ, ryckte han den ömt mellan sina. cHvad du gör dig sjelt orätt! sade Kan. Du har varit mycket sjuk, men din skönhet skall återkomma. Du har lidit bittert, men ditt hjerta är inte dödt; hvilket hjerta lör väl vid 22 år? Och hvad din beundran angår, Beatrice, har jag väl någonsin bevärt den? Allt hvad jag önskar är att få lig till hustru! Beatrice drog bort sin hand och såg hoiom allvarligt i ansigtet. Du vill något n.era — du vill rycka mig från mina planer!4 Det har jag redan sagt. Och jag har sagt dig att det ej kan ske. Ar du säker derpå, Beatrice? SAr jag säker på att jag lefver?4 svarade on passioneradt. Gilbert, jag vill inte fetå Carnoosie — jag kan inte! Du afstår från hvad som är värdt oändgt mycket mera, Beatrice — ett stilla, fridullt och lyckligt lif. Kanhända — men jag kan inte hjelpa et. (Forts.)