tade henne i stum och sorgsen öfverrask. ning. ?Du har varit sjuk?, sade han slutligen. ?Sjuk och förrådd?, svarade Beatrice bittert. ?Ja, återtog Gilbert med nedslagna ögon; ?jag har varit på Carnoosie...7 Och du träffade dem der!? ropade hon med tindrande ögon. Ja, jag har blifvit skamligt förrådd, men när du träffar dem, så kan du helsa dem att allt ännu ej är slut.? ?Det fanns ingen på Carnoosie, när jag var der?, svarade Gilbert; ?och Gud vet, tillade han sakta, ?om jag någonsin mera återser dem!? Med ens veknade Beatrice. Hon räckte honom sin hand och sade vänligt: ?Förlåt mig, Gilbert, men detta är en bitter stund i mitt lif, och jag förmådde icke vara rättvis mot dig; förlåt mig. Det hade varit bäst för dig, stackars Gilbert, om du aldrig hade sett mig; jag har alltid varit ett törne på din väg och måste alltid eå blifva.? Jag har ingenting att förlåta?, svarade Gilbert. Jag måste alltid bålla med rättvisan, hvarhelst jag ser den; grymhet är icke rättvisa, och o! Beatrice, du har blifvit grymt behandlad !? . ?Det är icke slut ännu, Gilbert?, sade Beatrice med qväfd förtrytelse. ?Striden har ännu blott börjat, och jag skall utkämpa den till det yttersta !? Gilbert lyfte sina lugna ögon upp mot hennes. ?Beatrice?, sade ban med fasthet, ?tror du på min uppriktighet?? Det vet du att jag gör.? ?Välan, underkasta dig ditt nederlag.? Underkasta mig! Och hvarföre?? ?Emedan, fastän du blifvit grymt behandlad, rätten icke är på din sida.? Beatrice bet fast ihop sina tänder, för att icke låta undfalla sig ett grymt svar, som skulle ha påmint Gilbert, att han ändå, vär allt kom omkring, var mr Gervoises