an ansaäj vara missvuUdad. MH AVatviotod TIM nnu är det blott ett förslag, således ett foster nac om iännu ej kommit till verlden; om det blifvit I bön mfödt i ofullgånget. skick, så vore det natur-lig ptvis missbildadt: men först då adeln och pre tim teståndet gifvit sitt bifall och K. M:t sanktioner kut t deras beslut vore pilten kommen tiliverlden. I sor lu ligger gamla Svea i förlossningsarbetet. och säg erifrån härleda sig klagoljuden från nämnde tades re och de med honom liktänkande. Men man is an trösta sig med skriftens ord: När qvinnan st sder barn hafver hon sorg, ty hennes stund är fra ommen, men när hon hafver födt barnet, komI fol er hon icke sin bedröfvelse ikäg; ty hon glä-pge es att menniskan är född i verlden. Samma Fö unda hafven I ock nubedröfvelse; men jag skall att ter se eder, och edert hjerta all glädjas, och I mo ngen skall taga eder glädje ifrån e er. 1 Hr Strå!e ansåg regeringens förslag utgöra en igtig och nyttig omgestaltning af landets repre I an) entativa former. Motständarne till förslaget at ade framlast sina-skäl deremot, men de hade 2! j kunnat öfvertyga om förslagets olämplighet. Fr a de skola till och med ämnat framkomma med r tt annat förslag, men ännu vore det okändt. stt sådant förslag skulle haft utsigt för några Sk: r tillbaka. men icke nu, och nu kan det gerna sk ara oskrifvet. Tidsandan, detgoda i den, hade en erkat denna förändring och den har lemmat a ngt bakom sig ständsförfattningen och indelingen i klasser. Svenska folket har lagt i daen sina tankar och det håller nu före, att dess ST ngelägenheter bättre vårdas om dess represenanter bli folkvalda i stället för sjelfvalda. Tage aren, som ansåg att reformen skulle kraitigt biraga till starkandet af bandet mellan de begge yrödrafolken, röstade, af lifligaste öfvertygelse ;m förslagets nytta, bifall. h Frih. B. A. Leiionhufvad ansåg förslaget hufa udsakligen baseradt på en institution, som är y och ännu ej bunnit tillvinna sig förtroende. Öm, såsom man påstår, oron är stor i landet, å ligger anledningen dertill hos dem som för I ae örslagets genomdritvande voro så ifrige ochotåige, men en sådan otålighet vore visserligen ej vå sin plats då frågan gällde vigtiga statshandingar. Talaren ansåg regeringen böra taga förlaget i förnyadt öfvervägande och röstade för afslag å detsamma. ba Hr Taroverbjelm uttalade såsom sin öfvertyDa selse, att det vore lyckligt om det föreliggande rslaget antoges. Äfven för vårt förhållande till I Norge vore detta väl, ty derigenom skulle mera). -nhet åvägabringas, och så måste ske, mellan fa de begge nationerna. Talaren hade hyst betänka igheter mot förslaget, men dessa hade försvunnit, och frågade man honom om man ej kunde : få något bättre, så måste han svara nej, åtminRh stone ej för närvarande. Östverallt i landet har också detta förslag vunnit sympatier. Preste-lv ståndet hade uppskjutit med sitt beslnt för att Me ifvakta adelns, det har dermed velat säga, att t let ej ensamt vill bära ansvaret för förslagets öde. Adeln bör derför storsinnadt ge sitt bifall lertill, så kan man sedan vara lugn för utgånsen. Men faller förslaget, så ansäg talaren det ara ett stort fel af regeringen om hon ej genast :nkallade en urtima riksdag och hela följden af (örkastandet nu blefve således blott en frist af några månader. Hv d hade man väl vunnit terpå, frågade talaren. Efter attha moget pröfvat förslaget, ansåg talaren det för det bästa -om för närvarande kunde fås, och han komme derföre att rösta för dess antagande. Frih. Gripenstedt inledde sitt föredrag med några anmärkningar rörande sin personliga ställning till frågan om representationsreformen. Han erinrade sig ännu lifligt då han för 25 är sedan, 1. v. s. ett fjerdedels århundrade tillbaka, för sörsta gången inträdde på detta rum, der han nu talade. Ett bland de ämnen, som då först mötte honom, var denna samma fråga om representa-a uonssättets ombildning, som nu vore under be-In E t os nA er As 3 bandling, och fastän ung rönte han förtroendet att. mot slutet af riksdagen, blifva medlem af konstitutionsutskottet; men ehuru ej gillande grunderna för det representationsförslag, som dålf ;ramlades, biträdde han likväl detsamma, ty hanls kände att detta var ett ämne, på hvilket natio-4 nens uppmärksamhet borde riktas. Då för 18årl, sedan han oförmodadt kallades utt intaga enlg plats i konungens råd, var den första åtgärd, ; hvari han hade att deltaga, framläggandet af det, då af konungen beslutna förslag till representart tionssättets ombildning. Och nu, då han troli-, gen stode nära gränsen för sin offentliga verk-) samhet, i en viss riktning, mötte honom åter denna , fråga. Det hade alltid varit för talaren klart, för det. första, att den nuvarande representationsformen i ej vore lämplig, och för det andra, att sjelfva den grund, på hvilken den var byggd, ej heller I kunde bibehållis. Han var lycklig att finna, det. meningarne i detta afseende nu hade så utveck iat sig, att nämnda förhållanden erkändes icke blott af landet i allmänhet, utan äfven afridderskapet och adeln, med få undantag och han hoppades, att då man blifvit enig i så mycket, an äfven skulle blifva det i det mindre väsent iga. Talaren öfvergick nu till en granskning af de åsigter, som med afseende å det hvilande förslaget gifvit sig ullkänna från motståndarnes sida. Man plägade hänvisa till landets nuvarande lycka, och man begärde, vid de nya förhällandenas danande, garantier för densammas fortvaro. Ingenting vore billigare, men det vore al vigt att man så uppställde sina fordringar, att de blefvo möjliga, rimliga. Tager man till utgångspunkt alla tänkbara möjligheter, så skall man kunna äfven iden nuvarande representationsformen och i hviiken annan som helst kunna upptäcka anledninar till vådor; ty hvar skall man väl finna tillfyllestgörande garantier, om man ej längre tror på heder, på redhghet, på alla de sedliga krafter. som utgöra vilkoren för ett civiliseradt samhälles tillvaro. Talaren beklagade den, som befarade sådant för sin person och sitt land. Der de nämnda krafterna icke längre kunde påräknas vara verksamma, der saknades också vilkoren för ett civiliseradt samfundslif. Men detta är, lyckligtvis, icke förhållandet hos oss. — .. Hvad vore det man befarade? Ar det egen nytta, orättvisa eller våld? Eller mindre fosterländskärlek, eller likgiltighet för försvarsväsendet? Hsar funnes anledningen till sådana far Å hågor? Hade några dylika samhäillsvådliga tendenser gjort sig gällande i de kretsar, trån hyllka den nya representationen skulle ut åa? Talaren trodde det ej. Hvarföre skola de då framträda, då dessa krafter skola framstå i en förädlad gestält vid vården om samhällets gemensamma angelägenheter? Man hade ingen anledning, ingen rätt, aut förutsätta något sådant. Hvad anginge en befarad likgiltighet för försvarsväsendet, sporde talaren om någon såildan visat sig i brödralandet under törhål. landen, något jemförliga med dem, som här skulle inträda. Förhållandet vore tvärtom, åtminstone hvad sjöförsvaret anginge, att man der: städes verkligen hace någonting effektivt, hvilket först helt nyligen hos oss börjat blifva hän: I delsen. Man ansäge måhända att det nu är lättare att erhålla anslag än förhållandet skulle bli t) med den nya representationen, men det finge ej , förbises, att om bitallet till gjorda framställnin;) ar skall vara af nytta och värde, bör det glivas laf fri vilja. Vore det väl önskvärdt att nu till exempel genom tre stånd pålägga allmogen någon ny börda? Vore det cj bätre att på öfvertygelsens väg vinna dess eget bifall dertill? Palaren var öfvertygad att man på denna väg skulle kunna utverka allt det nödvändiga, då man hade tillfälle att göra gällande, bland annat, det lefvande ordets makt. Man hade talat om statsskickets försvagande och i främsta rummet om konungamaktens. Talaren ville något skärskåda de skäl, som man anfort för denna åsigt. Den talare, som föregående dag med största ifver, för att icke säga mn PP i La unntreädt mat förslaget hade. bödkad Mr 1 Ke i Mi