CACRDAMITITL, OVE BUSA SE TA RO rn tt bifalia förslaget. Vare det dock långt ifrån itt denna borde ingå i beräkningarne. Dermed vore det bästa motivet borta, men deremot skulle nan ega en bättre belöning: den inre tillfredsställelsen att hafva gjort sin pligt! (Forts. följer). DAGENS PLENA. Borgareständet. (Kl. 11 f. m.) Efter skedd protokollsjustering remitterades till tatsutskottet K. M:ts propositioner om upplåelse af Ellsborgs kungsladugård. om förhöjd pension vid afskedstagandet åt protokollssekreteraen v. Schantz, om anslag till jernvägsbyggnaler och förökad materiel samt om anskaffande af nedel till sistnämnda ändamäl. De tvenne sistvämnda propositionerna diskuterades på begäran illsammans. Hr Ljungberg anmärkte med glädje att regeangen denna gång iagttagit en viss moderation vid framställandet af sina jernvägsförlager, men ansåg dock att den kunnat gå ännu längre på lenna bana, helst då den nu begärda summan var större, än som någonsin förut ifrågasatts för en enda bana och man ännu lider af svårigheerna från förra lånet samt af nuvarande dåliga konjunkturer. Dä så betydligt anslag var omöjigt utan rikets ökade skuldsättning, ansåg talaren olämpligt att nu taga allt på en gång, hvarför regeringens sednare alternativ af 8 millioners temporärt lån i så fall vore att föredraga samt att det vore nog om rikets ständer för närvarande ville fullborda nordvestra banan til Arvika hvarifrån redan 1859 års jernvägskomite förklarat ångbåteförbindelse med lätthet kunna åstadkommas med grundgående ångfartyg och sålunda färden mellan Stockholm och Kristiania kunna göras på 30 timmar. Han visste väl huru allmän den önskan var att nu få hela banan till Norge färdig med ens, men bad de förordande talarne säga huru man skulle kunna skaffa pengar utan utländska lån. hvikas upptagande han ansåg högst oklokt vid denna riksdag samt bad derför statsutskottet fatta sitt beslut efter allvarligt betraktande af landets ställning. Hr Hierta ville cj, såsom sjelf ledamot af statsutskottet, nu yttra siz med anledning af föregående talares framställning, men ansåg af vigt att före remissen påpeka en annan punkt i den kungliga propositionen, att tjena till ledning vid beåömandet af kostnaden för kommande Jernvägspropositioner. Här äskas anslag af ej mindre än 2 millioner rdr för kompletterande af jernvägsmateriel på statens färdiga banor, och lik väl är härå en half million nedprutad af det belopp trafikstyrelsen bepärt. Föregående riksdagars stora villighet att bevilja jernvägsanslag har till stor del grundat sig på förutsättningen att våra jomvesbjg nader bedrefvos billigare än i andra änder. Talaren hade vid flera föregående riksdagar visat den ifrågasatta materielens otillräcklighet, som snart skulle komma surt efter, men detta påstående hade då blifvit upptaget såsom en blott insinuation och föranledt en varm kontrovers, hvaraf resultatet blet inlemnandet till riksgäldskomtoret af det så ombeprisade 300.000-rdrs-öfverskottet å statens jernvägstrafik. Tvisten om detta 8. k. öfverskotts imaginära natur kan nu anses slutad, då man faktiskt erkänt sig behötva ej blott öfverskottet på trafiken, u an dessutom ytterligare tillskott. Förra jernvägsstyrelsen har antingen beräknat rörelsen för liten eller trafikinkomsterna för små, då den förklarade 700,000 rdr af trafikinkomsterna kunna anordnas till nya jernvägsbyggnader, hvilket nu utfallit så, att man i stället tätt anlita förskottsanslag. medan blott en tiondedel af behöfligt antal vagnar finnes att tillgå. Det var ej roligt att här få rätt. men gentemot det öfvermod, hvarmed jernvägsstyrelsen alltid uppträdt, var det nu nödigt att framhålla sanningen till framtida ledning och varsamhet. Tal. ansåg dock att regeringen ej haft skäl att nedruta det begärda anslaget af 2!(2 millioner rdr, då trafikstyrelsens statistiska uppgifter nogsamt visade att omläggningen af sleepers ännu knappt börjat, och härtill kommer att åtgå betydliga summor. Hr Henschen ville blott påpeka att föregående talare icke alltid varit så sannspådd, ty han hade äfven sagt att man allt framgent skulle få betala både räntor och underhåll för statens jernvägar, då likväl redan nu vid så nyss öppnade banor förhållandet ställde sig så gynnsamt, att trafiken icke blott betäckte hela underhållet, utan dertill gaf 2 å 2(2 procent å anlöggningskapitalet. Hr Wir ansåg det högst beklagligt att man nu börjar säga nej, sedan en del orter fått sina jernvägsbehof fyllda, samt att äfven regeringen tycktes vilja för närvarande afstyrka alia jernvägsanslag, utom till nordvestra banan. Det hade alltid förefallit tal. olämpligt att börja stambanornas byggande med en jernväg mellan Stockholm och Göteborg, mellan tvenne orter som redan förut hade sjökommunikation, då landet ur flera synpunkter och mest i strategiskt hänseende haft större gagn af en bana från Jönköping till södra orterna. En jernväg melian sistnämda stad och Carlskrona skulle förenat landets vigtigaste fästning med dess hufvudsakliga sjöetablisment. hvartill nu förbindelsen kap anses rentaf stängd, då man blott kan komma å jernväg till Wexiö. hvarifrån de trupper, som kunna behöfvas i Carlskrona, dit hade att taga en tröttsam och tidsödande väg. För ett land med så gles befolkning och vidsträckta kuster som Sverge äro jernvägars anläggande från hjertat af landet till kusterna att be-rakta såsom de vigtigaste försvarsätgärder. Tal. kunde således ej fela den nu så hastigt påkomna räds! n för vidare skuldj sättning, men ansåg på samma gång att nord lvestra banan gerna kunde dela med sig af sitt I anslag till hvar och en af de nu föreslagna. I I behöfliga jernvägar. Genom vederbörande motio I ner var kändt att trakten för den föreslagna Wexiö t I —Kalmar—Carlskrona-banan utlofvat ett så be I tydligt bidrag som en million rdr, utan ringaste anspråk på ersättning, men tal. ville blott påå I peka att detta blott skett under uttrycklig förutI sättning att anslag till banan beslutes vid denna 2 I riksdag. 1 Hr Ilierta hade alltid ansett statens befattning I med jernvägarne böra begränsas till byggande af tl vissa få hufvudbanor samt till lämpligt unders r r stöd för de öfriga, men hade deremot aldrig, såsom hr Henschen förmenat, påstått art våra stambanor i en framtid skulle komma att bära sig. Men då nu en gång gärdet var uppgifvet, uniraI de tal. ej det minsta på att nu alla orter vilja anses lika berättigade, hvaraf resultatet nu visar sig i de många jernvägsmotionerna. Andra frå-Igan blir hvad afseende som kan fästas på dessa, och man kan med tillfredsställelse anmärka att 1 åtminstone regeringen synes hysa stora betänka ligheter. Bondeståndet. (Kl. !2 1 e. m.) n Efter en längre protokollsjustering föredrogs I I ridderskapet och adelns inbjudning om tillsätt2 ning af särskidt utskott för behandling af åtA I skilliga Kongl. Maj:ts propositioner. Alia de t talare, hvilka i denna fråga uppträdde, såsom e 1 Olof Perssom, Hörnfeldt, Forsbeck och Medin N Im. fl., ansågo tillsättningen af ett särskildt ute skott i förevarande fall vara alldeles onödigt och inbjudningen blef äfven af ståndet afslagen. Bankoutskottets mem. n:z 4 med återlemnande af atskilliva till utskottet remitterade motioner,