Bref till en Jandsortstidning. Stockholm den 5 Dec. 1865. Då hufvudstadens tidningar utförligt redogöra för de pågöende riksdagsförhandtingarne, af hvilka diskussionen inom areln ädrager sig den största uppmärksamhet-n, ken jag inskränka mig till att omtela det intryck de olika föredragen gjor: på en och annan åhörare på läktaren, som icke tillhör det höglofliga ståndet och hos hvilken derföre de patetiska talen rörande adelns ära och förtjenster om folkfrihet och konungamakt, m. m. icke kunnat väcka samma känslor som hos den oerfarna delen af ståndets egna medlemmar. Det har, anmärkte någon, egentligen varit blott två talare, som i dag yttrat sig mot det hvilande representationsförelaget; alla andra hafva talat till förmån för detsamma? Huru kan detta sägas? — ?Jo, såsom talare till förmån för den goda saken räknar jag hrr Flach, Brakel och grefve Erik Sparre samt kanske äfven hr Liljensiolpe, såvida husets stimmande gjort det möjligt att höra honom.? Jag accepterar detta yttrande, dock under den förutsättning att ståndets 700 ledamöter bestode af män med den ?intelligens?, hvarom grefve Henning Hamilton gaf dem ett emickreande intyg, hvars riktighet de ock med sitt eget bifall vitsordade. Då jag emellertid är nog sceptiker att icke tilltro alla, eller ens mängden af detta allshärjarting nog skarpsinne att särskilja de stora