Och OCarnoosie?t sporde hon. Hvem skall ha Cernoosie?t Mrs Antony Gervoise. Aldrig! — aldrig skall hon, eller rättare lessa män ha det i hennes namn. Förr vill jag dö!s , Mr Brown såg ytterst häpen ut. Miss Gordons, sade han, jag värtade mera försoulighet å er sida efter hvad jzg har berättat er.6 Försonlighet! — försonlighet i fråga om Carnoosie och mot mina dödsfiender! — uIdrig! Jag upprepar det — förr vill jag jöls Det är nu emellertid för sent att göra motständ, återiog mr Browa med nöigon skärpa. Ni lemnade saken i min hend, h, handlande med samma makt och myndighet som pi sjelf, har jag förlikt esken, och mrs Antony Gervoise bar redan trädt besittning af siva räuigheter.t I besittning af Carnoosie! — Ni afstod Carunosie?? ?Ja?, svarede mr Brown kort, ?och derigenom räddsde jag er från ett förödmjusande och ruinerande nederlag.? Beatrice knöt siva små händer och samnanbet sina tänder. Hon ville icke tala gevast. Hennes passion och förbittring skulle a varit för stora. När hon slutligen ställde itt tal till mr Brown, skedde det med hela wennes lynnes medfödda högdragerhet och böjlighet. ?Mr Brown, sade hon, ni bar misstagit r på mig. Ni skall linna det till er egen kada. ÅAlt hvad ni har gjort skall göras gjordt, och ert förräderi skall bringa öfver r bäde skada och skam. Min sak haricke nlifvit utsgerad, och Carnoosic är ännu mitt. jag skall kasta ut de fräcka inkräktarne, ch jag skall tvinga er att slita sönder den