Aftonbladet – 6 december 1865, sida 2

Jeg säger er att bon är i komplott med honom; och jag påstår att hennes vittnesmål är falskt, att testamentet är riktigt, och lervid blir jag. Målet skall behandlas af hvarenda domstol i Ecgland, dit det kan hänskjutas, innan jag tänker erkänna mig öfvervunnen. Detta kan icke vara ert allvar, anmärkte mr Brown, Xeller rättare, ni måtte ej ha beräknat den oerhörda kostnaden för en sådan strid.4 Hvem plägar beräkna, när det slutliga målet är bf eller död? Men hvarifrån skola medlen tagas att betäcka utgifterna, om ni tappar?4 Jag skall icke tappa, mr Brown. Emellertid, om ni önskar draga er ifrån saken, så säg ut, — det är ännu ieke för sent! Jag har alls ingen sädan afsigt, svarade mr Brown; ty för att säga er eanningen, miss Gordon, så har jag gjort min pligt mot er och bäst tjenat edra intressen genom att antaga mr Auiony Gervoises anbud. SAnbud? Hvad för anbud?4 ropade Beatrice. Hans afsigt var naturligtvis att rädda sin far från ytterligare utredningar, men dermed hade jag ingenting att skaffa. Han erbjöd en kompromiss, och jag antog den. eHnru?S frågade Beatrice, i en ton som rapperade mr Brown. tJag har förlikt saken med mr Antony 3ervoise och hans hustru, genmälte mr Brown med eftertryck. Nifår behålla hvad i knappast kunde ha hoppats, om saken blifvit utagerad: pi får 500 pund om äret å länge ni lefver och det hus ni nu bebor. Beatrice reste sig långsamt ur sin stol ch gick rakt mot juristen. Hennes mörka gon bruuno som eld i hennes hvita och nagra ansigte.