Aftonbladet – 6 december 1865, sida 2

ehuru han fortfarande hyste stora betänk-jd ligheter mot förslaget, förklarade sig likväl lte erna rösta för detsamma. Kyrkoherden Ofsl terström, som till en början onmärkte, attin ständet genom sitt förut fattude preliminära ti beslut att invänta frågans utgåpg hos adeln s till största delen beröfvat sina fortsatta öf-)p verläggningar ell betydelse, uppträdde här-r efter. Han upptog och vederlade med lika ri mycken skärpa som satir flera af de anmärkningar föregående talare gjort mot förslaget, visade reformagitationens och deputationernas betydelse. Det skulie för honom kännts plågsamt, om hela landet med lik-t giltighet äsett, huru en fraktion hos adeln n och presterna upprest sig mot reformen.lt Han ungrep i skarpa ordalag den prokla-n mation som ankommit från adeln och utde-k t I I lats i presteståndet med stor högtilighe:. Han uppläs e en del deraf, visande hurusom deri lofvades presterna ära, men nesa åt Carl XV. Detta var för mycket, och han Ii ansåg att ståndet borde kasta tillbaka detta s cirkulär i juokrarnes ensigte. Blend annatlc genmälde tal. doktor Petreliis yttrande, av t sedeförderfvet toge öfverhanden och att ti-je den rågat sitt syndarsätt, dermed, att om så : var, hvilket han ej trodde, borde bisko-lg parne och de högvördige allraminst fortfara utt förnöta en tredjedel af sin tid vid riksdagarne. Han slutade med att uppmanal4 aständet att fatta ett sådant beslut i dennalr fråga, att den aktning, som man ville från-y känna detsamma, derigenom upprättades. 1 Härefter följde en ganska egen episod. Med anledniog af kyrkoherden Otterströms yttrande, att han önskade veta huru adels-1i proklamationen inkommit i ståndet och derd blifvit utdelad, upplyste erkebiskopen, att!en gosse sannolikt från något tryckeri kom: li D t mit med dokumentet och hade vaktmästa ren, som vanligen plägar hända, utdelat detsamma åt ståndets ledamöter. Det vore så ledes en affär mellan boktryckarpojken cch ståndets vaktmästare. Om dokumentet hade erkebiskopen ej tagit någon notis, annars skulle han sacnolikt ej tillåtit dess utdelande. Detta hade således ej skett med den högtidlighet och ostentation kyrkoherden Otterström påstått. På dokumentets autentika beskaffenhet tillät sig erkebiskopen för öfrigt tvifla, helst han erfarit att i dag hos ridderskapet och adeln en dylik proklamation skulle utdelats, hvars innehåll sngaf att den skulle utgått från presteståndet och utgöra ett svar å adelns. Proklamationerna förklarade erkebiskopen sig derföre anse för en mystifikation, men tillade: Kanske doktor Rundgren kan upplysa något härom, ef ter han begärt ordet ?? Denne uppsteg nu, hållande dokumentet i banden, samt förklarade, att då den som utfärdat nämnde proklamation talat i ståndets namn, vore det angeläget för hvar och en enskild ledamot att afskudsa sig misstanken för delaktighet deri. För sin del hade han ingen kännedom om proklamationens tillkomst. Ingen annan visste hellerj nägonting derom, hvarföre proklamationen ! förklarades för en mystifikation, då denl: hvarken offentligt utgätt från ståndet eller någon dessj ledamot enskildt. Härom skulle offcielt tillkännagifvande meddelas ridderskapet och adeln. Doktor Gumaelius ! förklarade slutligen, att ståndet med förakt :! borde visa ifråu sig hvarje beskyllning att ha kunnat utfärda ett dylikt dokument. Slurligen beslöts, att diskussionen härom skulle i dagens protokoll inflyta. Stäxdet ätskildes kl. !a4 4 e. m. och fortsätter diskussionen i morgon kl. 10 f. m. AA La I borgareståndet upptogs tiden hufvudsak-: ligen ef en förberedande diskussion med anlening af K. M:ts proposiuioner om an I slag till jernvägebyggnader och törökad ernvägsmateriel samt om anskauffsnde a härför nödiga medel, hvilka båda remitterades till statsutskottet. Härvid anmärkte hr Ljungberg att regeringen denna gång visserligen iukttagit nägon moderation, säkert föranledd dertitl af nuvarande däliga konjunkturer, men att de bort ännu längre sumt blott bygga nordvestra stombanan färdig till Carlstad och Arvika, mellan hviika städer åvgbåteförbindel-e lätt ästadkommes, samt uppskjuta det öfriga till nästa riks dag. Ir Hierta påpekade huru de förut så stormodiga löftena om billiga jernvögsbyganader nu börja uppfyllas genom etterhand behöfliga fyllnadsanslag till materiel, som li han och andra långt före detta förklarat otillräcklig, men dä blifvit nedtystade af den epicemiska tron på jernvägsstyrelseas ofelbarhet. Hr Witt hade alltid ansett Stockholm—Göteborgsbanan för mindre vigtig, jemförd med en från Jönköping till sydhgare orter, helst ur strategisk synpunkt, i nvilket hänseende ingen stå) framtör denl: som för längesedan borde förenat rikets vigtigaste fästning med flottans hufvudstation. Hr Sundvallson ansåg de af regeringen), begärda 17 millionerna behöfliga, men att! de borde fördelas på helt annat vis till förmån för rikets bördigaste och mest folkrika provinser. Nu lät man af öfversvallande unionskängelor förmå sig att endast smeka det främmande barnet med förbi-eende af det egna. Hr Heijkensköld påpekade för statsutskottet vigten af att behöflig materiel förfärdigas vid våra egna verkstäder, som till fullo visat sig värdiga detta förtroende och i nödfall väl förtjenade samma stöd som nu var ifrågasatt för inhemsk kanoatillverkning. Ätven ekonomiutskoltets mem. 3 med afstyrkande af br Witiis motion om försigtig-s etsmått mot krutexplosioner i städerna, je föranledde en liflig diskussion, efter hvarele slut den förseglade eedeln afgjorde frågan r till förmån för hr Witis motion om av! ständerna skola ingå med begäran i dettalh syfte till K. M:t. i — Den utländska pressen om representations )