Aftonbladet – 5 december 1865, sida 5

BEATRICE? Boman I tvenne delar. Ar Julia Kavanagb. Jag hoppas — jag är öfvertygad att det ej skall behöfvas — vi få väl se.? Han steg upp. Beatrices hjerta sved — han skulle således lemna henne, Skulle hon icke behöfva honom mer? Hon kände sig klenmodig och svag, hon skulle ha velat gifva mycket till för att få behålla honom var. Jag kan väl tro, det är nödvändigt ati ni reser?? sade hon. Det är verkligen nödvändigt, min bästa miss. Det gör mig ondt att tänka och att ge, att ni ännu är upprörd. Har ni ingen vän, som ni kunde kalla till ert bistånd, eri moraliska bistånd vore jag färdig att säga, under närvarande förhållanden ?7 Ingen?, svarade Beatrice, och hennes ton var så hopplös, att mr Brown kände sig verkligt bekymrad för henne. T alla fall, lita på mitt ord, ni behöfver icke frukta — sannerligen ni det behöfver. Det finns ej en skymt af fara.? Beatrice gjorde en afskedshelsning, och de skildes. Mr Brown hade så brådt att fi gifva sig af, att han afböjde alla förfrisk ningar. Med tungt hjerta återvände Beatrice til sin. moder. Hon fann doktor Lovell ho henne. Doktor Lovell tyckte att mrs Ger voise såg upprörd ut, och rekommenderad ostördt lugn. fa?Då förmodar jag att min mor ej få resa?? sade Beatrice hastigt. ?Nej, på inga vilkor; lugn, fullkomlig 4) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209 241—216, 218—222, 224—227, 229-233. 235-237 230-945. 247-—9K2, 254, 257 KR. GO, 26 264, 267, 268, 271—275, 280 och 282.