(Insändt.) Om trasstet vid Trancberzs bro. Onsdagen den 29 Nov., kl. 11 på förmiddagen inträffade det missödet, att den axel. medelst hvilken slussbron på nämnde bro vindades upp och igen, brast då bron skulle dragas igen. och till följd deraf blef trafiken öfver bron hämmad. sa att vä farande måste vända om. Härom är egentligen ingenting att säga, ty dylika missöden kunna inträffa hvar som helst, och isynnerhet vid Tranebergsbro med dess drapeliga och ingeniösa byggnadssätt; men hvad som är sa my ket mer klandervärdt, är att brons iordmngsställande bedrifves med en itver och en fart, som är ömkansvärd. Förhållandet med bron anmäldes genast för den person, som har ölverinseendet öfver densamma, hvilken lärer vara en löjtnant Wetter stedt. men dermed stannade arbetet för den da gen; foijande dag eller torsdagen bortiogs den atbrutna axeln och om fredagen den kugghjulsvexel. som varit anbringad vid samma axel: allt detta hade ganska väl hunnit göras på onsdagen. men hr löjtnanten tänkte väl på det gar ordspråket, att fort och väl följas aldrig åt Sedandess har ingen menniska syniligen arbetat på bions iordningssättande. Insändaren vet mye ket väl, att den nya axeln mås:e göras vid en mekanisk verkstad. men vet ock, att den ej är vidlyftigare, än att flera sådana bunnit göras på den tid som förflutit. om icke den nya skall bli konstigare än den gamla. Emeilertid är bron obrukbar för åkande och det är ej ens så mycket gjordt för de vägfarandes beqvämlighet, att ett anslag är uppspikadt vid den afväg, som nu måste tagas förbi Ulfsunda. utan adda, som komma fran landet, fara fram till bron och få vända der. ör gaendes beqvämlighet är så tillstäldt. att de som komma fran landet, få gemeonligen e od stund hojta och ropa innan den tillförordnade Karon visar sig på andra sidan. och sedan han svarat med några jaha på deras oålighet. som vilja t sätter han, sj If micket ik en. hamnbuse såväl till utsende, klädsel och lukt och sällan riktigt nykter. ut en lit n rankig bat med en och trefjerdedels åra: så länge detta betor dringssätt aflöper utan olycka är väl. men farligt ser det ut, och billigt hade det välvarit, att det anskaffats en rymlig bat med ordentliga åror samt isynnerhet en ordentlig och påpasslig rod dare. Nu frågas: Skulle icke hr löjtnanten kunna ställa litet bättre till för de gående? eller kanske de ha samma rättighet som de äkande newiligen al da om? Tänk älven snart på de kandes beqvämlighet en smula. Ve Fy