högst bekymmerslöst hela koral-gudstjensten ät sina organister, likväl utan att ätspörja dessa: Finves för den eller den psalm, som jog ämnar låta sjungas, en verkligen lämpig melodi? eller marterar jag kanske forsamlingens iänkande ledawöler derigenom, ull jag förordnar någonting så afvita, som Jart Jag t. ex. till en glad dikt låter frampressa en djuptsörjande musik? 5 mliga prester fråga sä. Jag vet dei och erkänner deras omsorg med välförtjen beröm. Men hura ofta eger ej motsaisen rum? Hvilka skaror af predikanter tyckas icke ätmiostone tänka: Ma Organisterna spela koralen bäst de gitta. Sjunga församlivg boerna med, sä är det väl; men sjunga blot högst få, sjunger ingen med, så är det älven väl. Klioge det hurusom helst; hvad har presten vidare dermed att bestäla? Ti den fylles i alla fall. Oifvanstående teckning har, emedan un danteg hatva medgitvits, ingalunda blirvit behättad med lör starka slagskuggor; den framställer, gudnäs! blott rena sanningen. Nöjaktiga bevis på presternas förisrande i denua avgelägenhet, sju till åtta pårsoners förtarande blott på en enda ort, kuuna när som helst framläggas. Det siår illa till med lifsprinciperna i vär nuvarande koralsång; den är på långt när icke hvad dea borde vara. Det närmast ofvansagda har yitrats icke för att såra person eller sänd, men väl för att ädagalsgga, at koralen har förlorat sitt fordnua höga anseende till och med hos efterträdarne af de prester, hvilka fordom öfvervakade deu ryt miska koralen med all möjlig energi, älven hos dem, hvilka ängu så gerna höra sig kallas för Guds män, ja sjeliva betvdelsetuilt kalla sig Guds tjenare?, utan att dock varat hägna en så beiydlig del at gudstjens:en som koralen. Församlingens samfälda, kyrkst musikaliska lofotfer, hvilket ofta framär lika klassiskt sköna som djupt religiösa Tiktare-ord, ses mängenstädes ötver axelu. Det är, vare det ännu en gäng sagdt, som om den samfälda tempel-sången vore en bisak, men deremot en enda menniska tal, uivudsak, nemligen preoikaniens. — Detta al framstär understundom visserligen ganka värderikt, men befinnes dock äfven ej ällanv ytterst krystadt, tavtologiskt, avdeattigi eller isande kallt, c är alltså på niet sätt att föredraga framföre en sannyldigt skön musik. Och just nu, under så skefva förhållanlen, vid så betängda äsigier, att koralsånen mängensiädes anses ega rang under såava obetydligheter, som en hel hop preikvingar äro, har frågan om en förbättrad oralsang väckts! (Forts.) a