Aftonbladet – 5 december 1865, sida 3

j er I 8 RIKSDAGEN. GÅRDAGENS PLENUM. Ridderskapet och Adeln. Frih. Sprengtportens anförande i gårdagens plenum hos ridderskapet och adeln: För den, som uteslutande betraktar represenationsförslaget ur synpunkten af teoretisk statsätt eller iran historisk sida, saknas visserligen cke tilltälle till anmärkningar emot detsamma. Emellertid betviflar jag, att en granskning, som ;ndast fäster sig vid dessa omständigheter, kan inses tilliyllestgörande eller bestämmande; ty ie stora samhällstrågorna, som ända ifrån djupet beröra nationernas hela inre lif, kunna icke bedömas, än mindre lösas, utan så framt man jemväl tager i betraktande det inflytande, som tidsförhållandena, det rådande föreställningssättet och — jag tillägger på grund ar alla tilers erfarenhet — de menskliga lidelserna utstva å desamma. Men om nu så är och det icke kan förnekas, att det grundtel, som ifrån begynneisen vidlåder vär representation, att vara fördelad på fyra karaktersskilda kamrar, hvilket under det förflutna århundradet varit upphotvet tillså sorgliga partistrider och derpå följande flera statshvällningar, oansedt detsamma genom 1509 års regeringsform blilvit i någon man förmildradt, det oaktadt fortfar att vara lika framstående och till sina verkningar lika förlamande, då, och så framt detta erkännes, vill det synas som om hufvudfrågan vid denna öfverläggning icke vore: om det hvilande törslaget kan vara behäftadt med mer eller mindre brister, som till en del måhända icke kunnat förekommas; utan en annan: om det är tänkbart och möjligt att i längden upprätthålla ett representationssätt, som, i sin sammansättning, stannat så långt efter tidens fordringar och, efter allt hvad man kan döma och sluta, numera saknar ett fast stöd i nationens tänkesätt? En hvar må besvara denna fråga efter sin uppfattning. För min del tror jag icke på en sädan bokstafvens upprätthållande förmåga allena, och anser det derjemte som högst sannolikt, att om detta förslag, vid hvilket så stora förhoppningar synas vara fästade, faller, en rymlig tid kommer att förflyta, innan något annat och bättre kan komma att sättas i dess ställe. Vi befinna oss sålunda, efter mitt förmenande, vid den ståndpunkt inom vår konstitutionella samhällsutveckling, då vi ega att välja emellan ett orörligt qvarstående vid våra föråldrade former, och detta i ett ögonblick, då allt är lif och: rörelse utom oss, och enighet, förtroende och. samverkan emellan samhällsklasserna vore må-lhända mer än någonsin af behofvet påkallade, eller ock, i motsats härtill, att beträda den banå, som vår regering för oss öppnat, oansedt dess mål för mången ännu kan synas dunkelt eller bortskymdt. Vid detta förhållande, och då en blick på representationsfrågans ställning, inom och utom riksdagen säger mig att intet, ingenting väsentligt åtminstone, vinnes genom ett uppskof, men att härigenom mycket och värderikt kan förloras och en kraft förspillas, som bättre kunde användas, anser jag mig uppfylla min pligt mot mitt fädernesland, då Jag röstar för förslagets antagande; och detta med godt hopp, att våra efterträdare i lagstiltningskallet, som icke blifva bundna af våra tunga och motsträtviga former, icke skola underlata, att rätta eiler undanrödja sadana ofullkomligheter i den nya statsförfatv ningen, som med skäl kunnat anmärkas och icke i tillämpningen af sig sjeltva komma att förfalla. Jag tillåter mig jemväl uttrycka den förhoppningen, att sedan kommunallagarne blifvit lagda till grund. för representationsrätten, en upplyst regering skall vårda sig derom, att de kommunala institutionerna blitva af folket omfattade med kärlek och förtroende och icke med ka sinnighet eller fruktan; och medlet härtill är: att begränsa kommunernas makt på samma gång man betäster deras trihet. Den svenska adelns mission som riksstånd nalkas, efter många omvexlingar och fruktlösa försök att ombilda dess representationssätt, som jag tror, sitt slut, men dess medborgerliga ställning står orubbad. Använden, mina herrar. den erfarenhet vi kunnat tillegna oss under bandläggningen af offentliga värf, det inflytande vi kunna ega, hvar i sin stad, till vart fosterlands gagn. Görom oss — för att begagna en liknelse — till folkets Tribuner, om det gäller att törsvara dess rätt, till dess Ediler för att leda det framåt på civilisationens bana; och det svenska folket skall inse och minnas, att Sverge har haft och ännu, i viss mån. eger en adel, som, sedan den afstått allt annat, ändock har det bästa i behåll: sitt svenska och ridderliga sinne. Sedan jag sålunda framlagt mina tankar i denna sekulärtråga, är det utan atsaknad öfver förlusten af rättigheter, som i grunden icke tillhöra mig, utan det svenska foiket. som jag afgilver min röst till bifall för den kungliga propositionen. Frih. Klinckowström ville såsom andra begagna en liknelse och han bad då ridderskapet och a.!elm taga i närmare betraktande pilten i vaggan, och tal. ansåg att denna pilt var missbildad och att hars hjerta aldrig skulle komma att klappa varmt för fosterlandet. Tal. förklarade sig skola rösta emot förslaget 1:0 emedan det försvagar, förminskar och slutligen tillintetgör sveask konungamakt; 2:0 sprider oro och split inom landet och kan föranleda förvecklingar med utlandet och. 3:o utplånar svenska adeln såsom politisk institution. Förslaget hvilade på två ler fötter: myntvärdet och bevillningsförordnin en. För att bevisa myntvärdets otillförlitlighet åberopade han de franska assignaternas vanvärde samt huruledes i de amerikanska sydstaterna en ulddollar blifvit såld på auktion för 12.000 dolars i papper. Tal. förmenade, att bevillningen läge absolut i andra kammarens hand, som således kunde ensam förändra valgrunden, (detta dock under antagande, att 151 röster skulle vara om sådana beslut ense), förmenande att majoratsinnehafvare skulle vara från valbarhet uteslutne, såsom hvarken egare eller innehafvare med stadgad äborätt, anmärkte att tjenstehjon ej vore uttryckligen uteslutne, att man kan vara innehafvare al egendom utan att i sjelfva verket ega nägonting, att taxeringskomiterna skulle kunna utesluta från valrätt, att valbarbeten hängde ytterst på andra kammaren, såsom beslutande i evillningsfrågor, att äfven valrätten kunde vexla under skiftande konjunkturer och förhållanden, att det ej i verkligheten vore sannt att kamrarne 1 vore jemnlika, då andra kammarens större antal lgåfve den öfvervigt i sådana frågor som måste finna ett afgörande, att det ej vore uttryckt att I kongl. prinsar kunde bli representanter, a!t arvodesfriheten i första kammaren skulle ge anledning till korruption, m. m. Vidare antördes att konungramakten skulle bli inskränkt derigenom att konungen beröfvades rättigheten att utnämna till politiska rättigheter; derigenom att -lrätten att ändra kommunallagarre fråntoges konungen, derigenom att kyrkomöte erhölle en makt jemte och ötver nuvarande statsmakten o. s. v. Enligt talarens tanke hade det varit rättast att partierna fått utkämpa striderna sig emellan, men då konungens rådgifvare förhindrat detta, hade de handlat mera som partimän än som atsmän. (Forts.) Läsningen af grekiskan I skolorna. I detta ämne har följande motion blifvit väckt i bondeståndet afJohannes Andersson Re mm OK