Aftonbladet – 5 december 1865, sida 2

jedes vara ur stånd att gifva er instruktioner, ur stånd att höra er, men den här dagen är min. Säg mig derföre, och säg fort, huru sakerna stå.? Hon fäste på honom en full blick ur sina mörka ögon med feberaktig otålighet. Mr Brown återgäldade den med en blick af uppriktigt deltagande. Och det var verkigen svårt att icke känna medlidande med denna unga, värnlösa och ensamma flicka, som kämpade en hård kamp allena, och kämpade den till det yttersta, med sjukdomens hand hvilande tung öfver henne. Det har icke inträffat någonting nytt nu?, sade han vänligt — ingenting alls.? ?Således skall min sjukdom icke inverka lerpä?? Icke för närvarande åtminstone.? Gud vet huru länge den kan komma att räcka och huru den skall slutat, sade Beatrice sorgset; fom jag dör, så öfvergår Carnoosie till mrs Antony Gervoise, och ättegången är slut, och jag är besegrad, cke endast af döden, men af mina dödliga iender.? Uppskräm icke er sjelf, bästa miss Gorlon, och tag för all del en mera hoppfull fverblick öfver er sak. Mr Brown, min lott är mycket tung. Jag får icke lita på mig sjelf, en bitter vödvändighet tvingar mig att förlita mig relt och hållet på er. Missförstå ej min nenivg. Jag misstror er icke. Men om ag icke vore den ensamma varelse som jag ir, så skulle någon finnas som intoge min lats nu — någon mitt andra jag. sDet finns icke många andra jag i afföer4, sade mr Brown litet stött. Kanhända icke — i alla händelser lemvar jag min sak i edra händer — jag har