Aftonbladet – 5 december 1865, sida 2

blir herre öfver min vilja? Jag känner en besynnerlig förvirring bär. Tänk, om jag skulle bli sjuk just nu, hvilken triumf för denne man!? Hon rufvade öfver den farliga tanken tills hon började frukta, att den skulle verka sin egen uppfyllelse. Då försökte hon att bannlysa den och att tänka på gladare ämnen. Hon kunde icke finna något. Om hon sick tillbaka till sin barndom, så var hen nes fiende der; om hon återkallade minnet af sin ungdom, så låg hans ok tungt öfver den. Hen stod lik en ond ande mellan henne och hennes moder; hans hand skilde henne alltid från Gilbert; hvart hon vände sig, var hans förhatliga bild närvarande, ngenting var tryggadt och heligt för honom. Hennes lyckligaste såväl -om hennes lyckligaste stunder påminte om honom och erkände hans välde. Förlåt, miss; mr Brown är här nu?, nördes hennes kammarjungtrus röst. Och mr Brown inträdde och såg på Bearice under tyst bestörtning, der hon satt i in stol, blossande och feberhet. Mr Brown?, sade hon på ett hastigt och väftigt sätt, jag måste vara kort och dock äga mycket; jag häller på att bli farligt juk. När Brown hade alls icke svårt för att ro det. Han såg, att detta icke var någon tundande möjlighet, utan en närvarande rerklighet. Beatrice var redan sjuk, till ch med mycket sjuk. Hon fortfor: ?Jag har kännt och jag känner mig ännu llamående, men jag trodde jag skulle kunna fverviona det. Doktorn, som nyss lemnade nig, påstår motsatsen; han dömer mig till tt vara svag och hjelplös i morgon, och varje flyende minut öfvertygar mig att han alat allt för sannt. I morgon skall jag så