Aftonbladet – 5 december 1865, sida 1

fastän utan att veta det, på bördan af orätts fånget gods. När mr Brown följande dag.n infaum sig, var miss Gordons beslut fattadt. Hon vilie medgi:va de 50 punden i årsränta, som hennes svega moder hade tillförsäkra: mr Gervoise, men i fråga om Carpoosie ville bon göra motstånd till det ytiersta. och för det ändamålet ville hon stanna qvar i London. Hon afstod fråga sin resa och härgaf sig ät sin tunga uppgift med do! ifver. Mr Brown hade last testamentet och förklurce att det hade sina svaga puukter, men B atrices föresats rubbades ej; han medesf stt hesnes motständ kunde förlängas i åratal, och denna upplysning, som under lyckligare förhållanden skulle förefallit så bedröflig, skänkte henne nu ett slags dyster fröjd. Stridslusten hade bemäki:gat sic he a heunes själ. Med sjuklig girighet lyssnade hon till mr Browns yrkesdetaljer. Hon följde honom ifrigt, när han pekade ut för heune det förlopp. som hennes sak sannoikt skulle taga. Hon gick med honom från vänt till rätt, ja änga till högsia Aomriolen, tan att fröttua. Det är saunt, att slutet orde bli ruin, stt hon torde bli tvurgen att utstå Carnoosie, men vid den tiden skulle itegången ha slukat ofantliga summor, om måste ujtacas ur egendorsen. Hon sunde bli ruiuerad, men då skulle äiver nevnes fiende bli det. Om han gjorde henne attig, skulle han åtminstone icke sjeli njuta it det han beröfvade henne, Hon rufvade på dessa tankar, tills de helt eh hället fiogo makt med heune. Hou blef leras slaf, hon visste det, men gjorde icke ippror, Hon hade öppnat sina poriar för Ik ouda andarne, och hon välkomnade den stället för att förjsga dem. De kommo, och de förde med sig andra, ett skräckfullt lägte, en hemsk affoda. Gilbert, hvar är iu? Nu om någovsim är det tid alt bevisar tin vånskap och din trohet. Tän:ie Beavice på bonow? Ja, dagl gen, ibland sjandigev. Ja, hon tänkte på hosom med oigdig bitterhet, med en blendning af benosdran