Aftonbladet – 4 december 1865, sida 3

oj talaren ansag sig Just derat kunna taga anledning att hoppas ett ännu bättre och ful!ständigare. Måhända låg felet i hans kortsynthet, men der-l öfver behöfde han ej skämmas samt uttalade sin -låsigt desto frimodigare, då sannolikt flera af hans kommittenter hysa samma åsigt. Hans anmärkningar gällde 4 3, 6, 7,8, 13,14, 25, 26 och 165. De flesta af dessa anmärkningar äro visst obetydliga, men då tal. aldrig kunde förmå sig latt tro det vara sannt hvad man påstått att förslaget ånyo oförändradt skulle framläggas, ville han nu votera nej i hopp att få se ett bättre, men lofvade dock att i detta fall votera ja, i händelse han nästa gång blir återvald till representant. Går förslaget igenom skulle dock tal. lika med alla andra goda medborgare fröjdas öfver dess framgång. Hr Siljeström var skyldig fosterlandet att sam, vetsgrannt granska förslaget och uttala sig öfver dess fel lika väl som öfver dess förtjenster. Tal. gillade förslagets grunder, men såg framtida våor af folkvälde och regeringsmaktens försvaande, af valsättet till första kammaren samt eskattningsmakten hos den andra. Trodde ej så mycket som andra på fosterlandskärleken samt ansåg bevillningen olämplig som grund för valrätt och valbarhet, då den snarare borde borttagas. Förslaget innehar alltför liten stabilitet genom att stöda sig på en mängd andra, hvilka när som helst kunna ändras och byggnaden blir svag när grunden är så osäker. Visst är att här saknas alldeles den motståndskraft, som utgör vår nuvarande representations fastaste stöd och som tages i anspråk när fäderneslandets högsta intressen måhända en gång stå på spel. Hr Sundvallson ville ej heller ötverlemna förslagets öde alldeles åt slumpen. Den allmänna opinion?, som i allmänhet sällan tar lång betänketid för sina domslut, har väl talat så tydligt att, om den hade rätt, hvarje enskild åsigt i strid deremot måste vika. De stå ju för dörren, som vilja bära oss ut, beror nu blott på sättet hvru vid likbegängelsen skall tillgå. Må den allmänna opinionen fritt uttala sitt Detta allt vill jag gifva dig, blott du faller ned och tillbeder mig, sådant förmår ej det minsta att fresta den samvetsgranne statsmannen att vika från sin stråt. Tal. skulle tegat, om han det minsta befarat förslagets förkastande eller om han trott att hans här uttalade åsigt skulle komma att inverka på ståndet. Vår nuvarande representation har många fel, dock ej alla som man påbördar detsamma, och inga som nu strax fordra att ovilkorligt antaga hvarje annat förslag, utan blott ett bättre, som säkert ej skall låta vänta på sig. Svenska folket står sig nu rätt bra, hvilket ej skulle varit möjligt utan någorlunda god representation. Vid lägligare tillfälle skall måhända återkommas till fortsättningen af detta långa anförande, som dock för öfrigt innehöll föga i sak. Hr Akerblom instämde med hr Falkman samt hoppades att framtiden skulle gifva dem båda orätt. Hr Bolinder ville blott göra få anmärkningar isynnerhet rörande 2:dra kammarens alltför demokratiska sammansättning, helst som den snart kommer att styra den 1:sta. mycket stäldt på förhoppningar, dock var ej heller tal. utan sådana samt ansåg dess förtjenster vida öfverväga dess fel och väl föranleda ett de r Bergman hade äfven förut hyst många och betänkliga farhågor, men dessa veko vid tanken . på två stånds kompakta motstånd mot alla partiella reformer. Tal. ansåg det hopplöst att på laglig väg något annat förslag än detta kunde genomdrifvas samt gaf det derföre obetingadt Skälen för och emot äro nu tillbifall. H: Muren. räckligt granskade, så att hvar och en kunnat intaga sin städning till den stora frågan. Mången hade i likhet med den sista talaren hyst betänkligheter emot förslaget, dock hafva dessa alltmera blifvit häfda, och tal. fann det säledes öfverflödigt att vidare orda. Vi äro nu samlade för att infria fädrens testamente samt visa att vi under en högt älskad konung förstå att med lugn och kraft ordna vår vigtigaste angelägenhet. Låtom oss derför öfvergå från ord till handling och nedlägga vårt ja för den af konung och tolk önskade reformen. : Häruti instämde nästan hela ståndet och vid votering bifölls betänkandet med 60 ja mot 5 nej. Härefter bifölls konstitutionsutskottets memorial n:r 3, om åtskilliga förändringar i tryckfrihetsförordningen, hvarpå ståndet åtskildes kl. (.2 e. m. Boendeståndet. (Kl. 9 f. m.) Först föredrogs K. M:ts från föregånde riksdag hvilande förslag till förändrad riksdagsording samt dermed i sammanhang stående förändringar i regeringsformen. Då ingen talare anmälde sig, framställde talmannen proposition huruvida ståndet bifölle det kongl. förslaget, och dervid reste sig hela ståndet under ett ljudeligt och enstämmigt ja. Klubban föll och det kongl. förslaget var således enhälligt antaget. Då derefter K. M:ts proposition om anslag till nordvestra stambanan föredrogs, uppstod en häfig förpostfäktning mellan tvenne representanter från Wermlands län, nemligen Per Persson och Nyqvist, den förre försvarande Carlstadslinien, den sednare det s. k. Norums-intresset. Per Persson ansåg det vara desto större skäl att draga jernbanan åt Carlstad, som derigenom vägen till Norge blefve kortare samt. anläggningskostnaden för denna bana vore 1 million 150,000 riksdaler billigare än den åt Norum föreslagna, hvarjemte Carlstad såsom säte för landshöfding och biskop samt egande en större elementarskola, 1tgjorde provinsens centralpunkt, dit en mängd invånare fiån länet dagligen samlades. Bergmästaren Sjögren: beräkningar rörande Norumsvanans fördelar, voro i talarens tanke gripna ur uften. Nyqvist åter påpekade att genom banans dragning till Carlstad skulle ingen trafik å denamma uppstå i jemförelse med om den blefve vordligare förlagd, ty denna stad har intet gods utt frakta på jernvägen som ens är värdt att vämna. Den personaltrafik, som utgjordes af tadens biskop, landshöfding och dess skolmgdom m. m. skulle icke upptaga mer än en ler ett par vagnar, då deremot de rika malmält, som ligga i Fernebo härad, komme att rifva jernvägen full Sysselsättning och det vore erför öfverensstämmande med både billighet och ättvisa, att jernväcen komme att mera närma 1g de trakter, hvarifrån den ojemförligt största rafikinkomsten vore att påräkna. Enligct tal:s sigt vore dessutom de tvenne föreslagna linierna cke med tillräcklig noggrannhet undersökta, hvaröre talaren förordade att en ny och grundlig utedning af de båda liniernas fördelar borde ega um, dervid det utan tvifvel skulle visa sig att, m man fästade något afseende på den inkomst n jernbana bör gifva, hade Norumslinien ett bestridligt företräde. Talaren yrkade äfven att, nedan tvisten om de båda liniernas företräden nnu vore oafgjord, anslag endast måtte beviljas ill byggandet af de jernbandelar mellan Kristineamn och Arvika, om hvilkas sträckning åsigerna icke vore delade, samt framlemnade en mojon härom, hvilken han anhöll måtte få åtfölja en k. propositionen. Derefter replikerade talaren Norrbys uppgift, tt det ej skulle finnas någon skog i vestra Vermland, med det yttrande, att Norrby, ehuru örut tillhörande skogsstaten, troligen räknats till eras antal, som icke hunnit blifva torra bakom ronen, ty vestra Wermland egde ofantliga tillångar på skog, ehuru de kanske icke alla vore elägna invid de stora landsvägarne. Perssoa från Gefleborgs län, med hvilken flera damöter instämde, ansåg att de tvistande reresentanterna gerna kunde -upphöra med sina kärmytslingar, emedan ju längre de fortsatte, Förslaget är väll t mindre effekt skulle d as ansträngningar förare ee