Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

öppnande rummet tlil iblioteket, och vänt på mig några ögonblick. Min moder å mycket sjuk, och jag måste genast skick efter läkaren. Om få minuter kom hon tillbaka och om talade för mr Brown, så långt hon kunde hela sin lefnadshistoria. Han åhörde henn med det fullkomligaste lugn och, såsor Beatrice tyckte sig se, med ett slags klen trogenhet. Han var van vid öfverdrifte och var på sin vakt deremot. Högst artig: men mycket bestämdt tillbakavisade han taa ken att Beatrices förnuit eller frihet had: varit i någon slags fara. Han försäkrad henne, att förouftigt folk numera aldrig in spärras, eller, om sådant genom någon led sam tillfällighet skulle ske, att deras ennd: förnuft då genast nwpptäckes. Han rådde henne derföre att misstro doktor Rogerson och han klandrade henne mildt derför at hon så högdruget hade förjagat mr Gervoise eHan mntade mitt tjensteftolk — har stängde mina portar — han hotade mig. Mr Brown log ett lugnt, misstroget löje. Han var en af dem som aldrig låter bedrage sig. Han försäkrade Beatrice, att hon be. traktade mr Gervoise med fördomens ögon och att hon aldrig hade sväfvat i någon fara. ?Nå, hvad råder ni mig således till för framtiden? frågade hon. ?Min bästa miss, hvad kan jag väl råda er att göra? — jo ingenting, alldeles ingening. Ni är här på Carnoosie, egarinna till ;n vacker förmögenhet och egendom, om vifven af tjenare, boende i ert eget hus — nvad kan ni väl då frukta? Den enda fara. ag kan se, ligger uti att ni är rädd, och len enda sammansvärjning, jag kan med: vifva, är den att göra er rädd.? Ni har kanhända rätt?; svarade Beatrive,