Aftonbladet – 2 december 1865, sida 3

af folkrepresentationen, ännu med hopp om framgång fäkta för att der bibehålla sig som andligt verldsliga fjerdingsfurstar? Det är en fråga icke blott för dagen, för riksdagen, utan det är en allvarligt gripande samvetsfräga till en hvar protestantisk prest med samvete, som är angelägen om att rätt uppfatta sin ställning och bestämmelse inom den evangelisk lutherska församlingen. Snart inträder ett nytt kyrkår, som på årets första dag erbjuder en tänkvärd text: ?Mitt rike är icke af denna verlden. Om mitt rike vore af denna verlden, så fäktade ju mina tjenare att jag icke vardt öfverandtvardad judarne; men nu är milt rike icke dädan?, en text, hvilken alla riksdagsprester borde känna sig manade att utlägga för församlingarne och för sig sjelfva, särekildt i närvarande stund skulle en sådan utläggning vara särdeles välkommen och behöflig. Vi hoppas af deras nit om upplysning, att de i en så vigtig fråga icke sätta ljuset! under skäppan! De hafva ju en god ledning för uppfattningen af den nämnda texteni Augsburgiska bekännelsens 28:de artikel. Den varnar, som bekant är, att på otillbörligt sätt sammanblanda kyrkans makt med den verldsliga, ?hvarigenom mångenstädes uppstått uppror och krig, Denna bekännelse ha ju Sverges prester med ed förbundit sig att troget hålla och efterlefva... De ha dermed edligen förpligtat sig att icke. hopmänga dessa tvenne verksamhetssferer, den -audliga och den verlåslige; utt icke ingripa i andras. erabeten; ait icke stifta dagar för den verldsliga makten eller föra verldsliga tvister, se 8. art; ; Har icke den presterliga tetrarchien vid våra riksdagar länge, ja tyvärr.alltför länge mera skött de verldsliga -angelägenheterna, än. kyrkans. -Ha de icke länge, ja tyvärr allt för länge, -vorit med i tvisterna angående stora. och. lilla flottan, . deltagit i striderna om prehibition och fribandel, ;om tulloch bankväsende m..m....Hvem. undrar då, att under. ett sådant missförhållande det relipjösa folkmedvetandet. ändtligen vaknat och all ödmjukhet frågar: Hvad gören I här? Återvänden till eder sköna kallelse, till edra vigtiga åligganden, till vården om eder hjord. Gån hem och i stillhet betrakten och be orunden, edra bekännelseskrifter, eder bibel Aer embetsed och bären ut Kristi evånJ folk och inskärpen med lefce ne. och gamla de dyra förstå och föralla Dimma, .. Ubören 4 edra kroppsoen ce, som icke, är af denna ver. återvinna både aktning och förts bedragen eder, om I tron. att mellan bergen och i de djupa skogarne ingen oro och ingen jäsning råder i sivnena. I hafven, så synes många, länge nog, för att nyttja Wieselgrens ord, gått med den ena foten på kyrkans trottoir och med den andra i politikens rännsten och dermed dragit främmande elementer in i helgedomen.? Gän och skudden stoftet af.edra fötter, .I hafven. ju genom eder talman vid riksförsamlingens öppnande öppet förklarat, att då tiden icke längre behötver eder, så behöfven I icke heller tiden. Nu har tiden på ett oförtydbart eätt uttalat sin oförgripliga mening, aft I kunnen umbäras såsom politiskt stånd, undvaras såsom statens firmyndare i representantförsarnlingen, ådagaläggen derför genom en storartad handling, att I fattat memngen i eder chefs celebra ord och att I hafven nog sjelfförsakelse oeh.mod att göra dem till en ovärderlig och everldelig sanning. Detär otvifvelaktigt, att. erkebiskop Reuterdahl, som visade sig nog sjelfförsakande att, då konungen fordrade det, utbyta. sitt lugna biskopsfjäll i Lund mot taburetten och gaf detia offer af försakelse, emedan såsom hans ord lydde: , Konungenua, vilja var. hans lag?, det är omöjligt att han nu kan eller vill i det .afgörande ögonblicket, svika denna sin. undersåtliga trohet och. pligt, ty den som är.trogen i det mindre, han är ock trogen i det. som. större. är... Har konung och. regering framlegt ett förslag till ny representation, her tiden vuxit ifrån den gamla fyrfotade ståndsrepresentationen och förklarat att den kan hjelpa sig fram på två fötter, har tidsmedyvetandet erkänt och hyllat detta förslag, så att.det kan sägas vara lika mycket. svenska folkets. som konungens, då hböfves det i sauning Sverges presterskap, såvida. det vill räknas med som ett protestantiskt.och evangeliskt presterskap,. att träda i.spetsen, för-alla andra kårer och med all undersåtlig lydnad ..hedra. landsfadern och öfverheten genom att beredvilligt tillmötesgå dess höga vilja, samt att med en. mun fritt och otvunget instämma i den öppna undersätliga förklaringen: Konungens vilja är vår lag?! dock icke så. obetingadt, att vi ju icke, då Guds ord -och samveiet det krälva, skola kunna i de stycken, som Gud tillhöra, äfven säga: Man måste mera lyda Gud än menniskor.? Nu bör en hvar hafva. fått det tillräckligt klart för sig, hvilken ställning den lutherske presten bör intaga, om han vill undgå faran att blottställa sig sjelf, kristendomen och det kyrkliga embetets vårdare och upprätthållare för vida större vådor än ett frivilligt offer af ett föråldradt och förhatligt ståndsintresse. Fiunes det ävnu någon skymt qvar af evangelisk uppfattning af prestens betydelse och finnes det ännu någon sälta qvar hos det stånd, som. vill anses vara jordens salt och verldens Jjus, må det ej längre sätta sitt ljus vare sig på eller under sjelfskrifvenhetens bänk i riksförsamlingen eller spilla de sista saltkornen bort på de mångskiftande riksdagsförhendlingarnes äfventyrliga tummelplats, utan samvetsgrannt använda sin tid och sina gåfvor på det fält, som blifvit dem af deras öfverherde anviseadt, och der de så väl behöfvas. Stå icke mångenstädes församlingar utan själasörjare och i några räckas de hungrande stenär i stället för bröd. Uppsöken. dem, uppsöken hvad som är förvilladt eller förloradt. Bevisen dem barmhertighet, innen en dom utan barhertihet går öfver eder. På detta verksamhetsfält kunen.I skörda både ära och välsignelse af edert arbete. Ånnu en röst ur svenska folket. a (Insändt.) Ett ord om politiska hederslöften. VIE LPA i att an AnRh annan af