Aftonbladet – 2 december 1865, sida 3

församling P. Colliander har den 28 Nov. aflidit. — Koleran i Paris, som på sednaste tiden hållit sig på ståndpunkien af 40 till 60 dödsfall om dagen, tyckes nu åter vara i tilltagande. Dessutom åföljas kolerafallen ofta af en elakartad nerweber. — En röst från prediksblen Det hade sedan några dagar berättat att hufvudstadens invånare skulle i morgor, första söndagen i adventet, få tillfälle att i en af stadens kyrkor höra Sverges för närvarande obestridligen störste andlige talare, domprosten Wieselgren, hvilken, som bekant, hitkom såsom medlem af Göteborgsdeputationen. Denna förhoppniog har likväl ej gåttifullbordan, emedan domprosten,af en eller annan anledning, ej kunnat få någon kyrka åt sig upplåten. Särskildt tro vi oss veta, att öfverenskommelse redan var träffad att domprosten Wieselgren skulle predika i Sr am då vi nu i diagens nummer af Stockholms Dagblad underrättas att de som i morgon der ämna biwista gudstjensten i stället få höra kyrrkoherden Ternström. Under dessa förhållanden har domprosten Wieselgren låtit ttrycka den predikan han i morgon ämnmt hålla, och den har redan i dag på törmiddagen funnits tillgänglig i hufvudstadems boklådor, Utgående från dagens text, som börjas med de betydelsefulla orden: Mitt rike är icke af denna verlden, uppkastar han der, som ämne frågan: År Kristi rike ej ett sjelfständigt rike, som behöfver sina tjenare för sig sjelf? Huru han besvarar den synes bäst at följande utdrag: ?Huru skola vi då döma om de Kristi tjenare som fäkta för att låta himmelriket — detta Guds rike som är invärtes i de trogna — lida detta af Jesus öfverklagade våld, som således fäkta för att låta dessa himmelska, dessa så öfver allt det verldsliga upphöjda läror, hvilka gå ut på att i det invertes till ett sammansmälta alla, höga och låga, väldiga och vanmäktiga i allt, som rörer det eviga här i tidens förberedelseskola, såsom. lika berättigade att få inhemta -sanningen, såsom lika nära friden och trösten, då de lika allvarligt söka dem? Vi böra hjertligt bedja för dessa motsin herres tydliga ord fäktande tjenare, som ej förstått att de tu svärden — de två,eggarne på sanningens. svärd. —. äro nog; vi böra hjertligt bedja för:dem; ty — de veta icke hvad de görbö så on ; Er R)j uppmanas hkväl de, hvilka voro särskilda Kristi eändebud och ijenare för det Guds rike. som är invärtes i de trogne, att fara efter makt, att deltega i stiftandet af dessa terlisrikenas lagar. Det kunde rubba deras bestämda uppdrag att offra sin hela tid och kraft ät Guds ord och bönen. Då de både till lagarnes stiftare och verkställare alltmer sprida den kristliga anda, com, allt mer inträngande i den öfverhet, hvilken stiftar, likasom i den öfve:rhet, hvilken verk ställer lagarue, förkristligtar bäde dessa lagare bokstaf-och;den andie, hvari de utföras och handhafvas — hafva då dessa, som med ordets och bönens makt allena verkat, ej haft tillräckligt utrymme för sitt inflytande ——— — —?? Behöfver Kristi kyrka ej nu alla sina arbetare i ordet och lärdomen? Behöfver hon ej alla sina arbetare i ordet? Vi stänga kyrkor af brist på predikanter, sedan vi nödgats skicka ifrån oss de yppersta till etthus öch en stad, der det synes som ingen likväl ville anamma dem och derifrån öfverheten manar dem att gå ut. Der kyrkorna stängas, der öppnas ju dryckeshusen. Der herdarne äro undanryckta, .der komma snart främmandes röster, man vet. ej af hvilken halt, att låta sig höra. Behöfver vår kyrka ej arbetare i lärdomen? Likgiltigheten i de andeliga frågorna torde aldrig tätt ett så djupt sår, somsnu.; Men der skaror känna sig hungriga, beror det mycket på, om män, som ha bröd och ej stenar, fiskar och-ej ormar, komma först att erbojuda sig att mätta de huvgriga. När behölfdes alla tillgängs liga lärarekrafter bättre äin nu? Skulle de hafva tid att skifta arf mebllan bröder, söm tvista. om köparens, eller sälljarens högre rätt, om krigskonstens äldre etller nyare sätt att slå ned fiender o. m. s8., äfven om Kristus hade förklarat sig var kommen att blifva en sådan skiftare iborgerliga rättsfrågor, då man kunde sluta att han kräfde af sina tjenare att göra såsom han gjorde — — —? Men vi kunna ju ej förfäras, vi måste fröjdas, då dessa betydelsefulla syner uppgå för. vårt inre öga, vi som sett huru denne menniskones son redan vunnit de härligaste segrar på jorden, vi som:.så nyligen sett, huru de frihetsläror, han gifvit verlden, på några år, sedan ?Guds. omd.ej längre är bundet4, t. ex. löst flera;trälars och. lifegnas bojor, än förut på ett-tårtusen, --Och-der detta skedde, hade likväl.sordets tjenare ej en del i den verldsliga Jagstiftningen, voro de ej en utvertes maktegiande öfverhet öfver öfverheten. rn : Herre, du som eger alll.-makt i himlen och på jorden! lär oss då, attt tro på din makt genom ordet och anden! Lär os: att rätt fatta, huru du. var starkatst, då dina tjenare syntes vara svagost i verlden, men starka just derigenom att de liteade på dig allena!? — Patenter. Kommersikollegium har tilllagt C. Hansån patent undeer 8 års tid å en af honom uppfunnen sjelfverkaande regleringsapparat för skalqvarhar samt W:m B. Letchworth: under, lika läng tid å ett av honom uppfunnet sätt att af petroleum och amdra oljor at mindre dyrbar sort bereda ett änmne, användbort till I smörjning af roterande axlaar ochi gång varande maskiner i allmänhet. — Riddarhuspensioner.. Vid riddarhusdirektionens sammanträde i går tilldelades penIsioner från Wadstenva adligga jungfrustifts fond Jåt följande stiftsfröknar, nexmligen : Sofia Lovisa Hjulhammår och Caroliha Fock (hvardera 100 rår årligen); Ebba Wilhelmnina Augusta Sparre, Emilia Josefina Leocadie vcon Heland, Catharina Elisabeth Ulfsparre, Henridetta Lovisa Gustafva von Bahr, Sofia Juliana Sillfverstolpe och Auguota UWälhalmina Charlotta (Cronhielm (hvardera