Aftonbladet – 1 december 1865, sida 3

Lindbäcks sista dagar, Angående Lindbäcks förhållande kort före hans död och de närmare detaljerna dervid, har följande blifvit redaktionen meddeladt i skrifvelse från Carlstad: Vid sin återkomst till cellfängelset i Carlstad efter sista tinget, hade han varit gladare till sinnes än förut; sagt att han kände sitt samvete lättadt genom den bekännelse han derunder gjort samt visat sig ängerfull. Denna förändring i hans sinvesstämning var dock synbarligen låtsad. Emellertid biföll man hans begäran om att få samtala med en annan prest än fängpredikanten, ehuru hans begäran i detta fall tydligen framkallades af begäret efter ombyte. Samtalet med den nye själasörjaren ledde icke heller till några närmare erkännanden; men han ställde sig myeket ödmjuk och gudelig samt talade om möjligheten att vinna näd från dödsstraffet. Under hela tiden hade han haft god aptit och ej klagat öfver illamående, förrön den 23 Nov. på aftonen, då han sade sig ha svår hufvudvärk. Den 24 under dagens lopp hade fängelsedirektören Wiberg besökt honom två gånger, och sednast på aftocen kl. 8 visiterat cellen, då Lindbäck förklarat, att han mådde bättre. Kl. 1 på natten hade den vaktknekt, som gjorde mnattvisitationen, hört Lindbäck svara på hans fråga. Då man om morgonen kl. 8 inkom, befanns han död, hängande, såsom vi förut omnämnt, i örongottet, af hvilket han gjort en snara. Örongottet var fastknutet vid lakanet och detta, medelst knutar och en hårborste, fastgjordt i luftrörshålet till cellen. Under platsen, der han hängde sig, hade han lagt sängkläder, för att icke stöta sig om hängningsförsöket misslyckades, I referatet för sista tingets förhandlingar omnämndes, att Lindbäck hade skråmor i pannan, hvilka han uppgifvit sig ha bekommit på det sätt, att han ramlat ner af britsen om nätterna. Den omständigheten att han nu bäddade under sig vid hängningen, sammanställdt med de nämnda skråmorna, göra fullt troligt, att dessa skador tillkommit vid föregående misslyckade hångningsförsök. Han blef genast om morgonen, då sjelftmordet upptäcktes, nedskuren, men befanns redan kall och stel, så att den efterskickade läkaren ansåg intet vara att göra. Förhör hölls af landshöfdingen kl. 12 samma förmiddag, hvarefter liket obduecerades påföljande måndag samt jordfästades i tysthet om tisdagsmorgonen. L. efterlemnade flera bref, bland andra till landshöfdingen, biskopen och fängelsedirektören, hvilka bref voro skrifna en månad förut. Han hade sannolikt haft dem förvarade i sin nattrock, hvilken han aldrig lemnade. Alla dessa bref angifva, att han redan förut umgåtts med tanken att taga lifvet af sig. Vi meddela här nedan ett bref från Lindbäck till en församlingsbo: Min gamle W. Han hade rätt i sitt afskedstagande. Jag trodde mig dock få återkomma till min store Jordbrukare W. Jag trodde att vi i många år skulle få föregå Silbodal med godt exempel uti all jords Huses skötsel. Hade vi fått följts i 10 år: skulle väl vårt exempel verkat mycket. Församlingens förstös rare ha nu hunnit sitt mål, förstört äfven dess