Aftonbladet – 1 december 1865, sida 3

— — — — Ur ett privatbref från en högt betydande man i Upland meddela vi följande utdrag : ?Stämningen här är mycket tryckt bland alla tänkande menniskor, ty man tänker med oro på hvad som skulle blifva följden, om, tvärtemot allt hvad sundt förnuft och fosterlandskärlek bjuda, det kungliga representationsförslaget skulle förkastas. — Följderna af ett sådant afslag äro i sanning alldeles oberäkneliga, och må man icke göra några elltför vägade kalkyler med alseende på elasticiteten af svenska folkets tålamod sedan det blifvit fullkomligt enigt i hva som alla erkänna vara en nationens lifsfråga. Under värt samspråk här i orten äro vi alla ense derom, att det är otänkbart att presteständet, som dock utgöres tott af sansade män af mogen älder, skulle ha hjerta att störta landet 1 de vådor, de otroligt förbittrade partistrider, som ett afslag skulle framkalla och af hvilka presterskepet utan tvifvel skulle hafva utomordentligt men; men deremot ruskar mången på hufvudet, när man tänker på riddarhuset och har någon kännedom om dess sammansättning. Man hyser inga farhågor för de gamla konservativa, ty hos de flesta ef dem finnes dock ett varmt fosterländskt hjerta, som skall hindra dem att för sina enskilda tycken sätta landets välfärd på spel; man är icke rädd för dem, som skaffat eller kunna skaffa sig en verklig och på skäl grundad öfvertygelse, ty de kunna alltid taga reson; deremot finnes det en mängd unga personer, som äro otillgängliga för alla slags skäl och som icke bry sig om hvad som kan inträffa och hvilka af en sväfvande föreställning om egen fördel eller genom gamla tanters uppmaningar att bevara riddarhuset kunna vara färdiga att i all tysthet ock ?sans phrase? kasta sitt nej i urnan. De kunna i afseende på det moraliska ansvaret för sitt votum säga som en ung vindböjtel sade till sin tant, som, efter att ha betalt hans skulder flera gånger, slutligen förehöll honom nödvändigheten ef bättring och att besinna, hvad ett tillkommande lif kunde föra i sitt eköte och huru han skulle stå till svars vid yttersta domen, då han genmälte: ?Min nådiga tant, der blir en sådan h—es mörja, att ingen lär kunna få rätt på mig.? Så långt brefskrifvaren. Vi ha icke velat undandraga oss att offentliggöra detta brefutdrag, såsom i våra ögon ganska betecknande för stämningen i landet. Men vi kunna ej underlåta att inlägga en reservation mot det nog hårda omdöme brefskrifvaren fäller om en del yngre ledamöter af riddarhuset. Det är vis:erligen sannt, att det finnes en och annan yngre adelsman, som icke bryr sig om att höra och läsa någonting i ämnet, ja som till och med i samspråk ganska öppet förklarar, att han kommit upp för att nedgöra? förslaget, utan att ha gjort sig besvär att taga reda på dess hufvudgrunder och dess motiver; men de utgöra dock lyckligtvis undantag. Inom den yngre adeln finnes en stor krets, som ärligt och oförtrutet arbetat på att få en fullt stadgad öfvertygelse och som på denna väg hunnit till insigten derom, att förslagets antagande är en politisk nödvändighet, Vi tro, att man knappt i något annat ständ torde finna mera nit och värma