Aftonbladet – 1 december 1865, sida 2

en fara för dig, som ligger i mr Gervoises leende anlete. Då han såg att hon stan. nade, trädde han fram emot henne. 4Min kära Beatrice, sade han, detta är mycket barnsligt; ni hade gjort bättre uti att förhålla er lugnt. Min söta vän, ni har icke ett ben att stå på. Jag säger er, att ert uppförande har varit ytterst barnsligt. Beatrice svarade icke. Hon visste, att om han trotsade henne med ostraffad fräckhet, så var det derföre att, om hon aldrig så många gånger befallde sina tjenare att jaga bort honom, han var säker på att de icke skulle lyda henne. Hon kände sig nära att qväfvas af våldsam sinnesrörelse. Det var icke vrede, icke sorg, det var något midt emellan båda, blandadt med glödande förtrytelse. Hvad! skulle hon, egarinnan till Carnoosie, underkasta sig detta? Vorohennes frihet, egendom och lugn en lekboll för denne främling, denna orena fågel, som i en olycklig stund hade inträngt i hennes fädernebo? Ve, hon såg sig fåfängt omkring efter någon hjelp! Lagen! Det var till den, som mr Gervoise skulle vädja för att sätta kronan på sitt dåd. Denne stränge domare måste atgöra öfver hennes öde, måste frikänna eller fördöma henne. Jag råder er att vara Jagne, återtog mr Gervoise i en ton, som tydligen var ämnad att uppreta eller förbittra henne. Jag råder er att icke försöka lemna detta hus. Jag har varit hos en magistratsperson, miss Gordon, och jag känner min pligt. Jag ämnar inte tillåta att ni blottställer er och er familj genom ett sådant vildt uppförande, som fick makt med er hos doktor Rogerson. Portarne äro stängda, alla dörrar ut till fruktträdgården och till gården äro stängda, och jag räder er att icke försöka komma härifrån, (Förts.)