Aftonbladet – 1 december 1865, sida 2

London, och mrs Rogerson visste icke hur snart han skulle komma tillbaka. Det var icke svårt för Beatrice att begripa, ai hvem och i hvad ändamål den svage doktorn hade skaffats ur vägen. Hon log bittert, men tillsade John att taga en häst och rida efter doktor Lovell, som bodde några mil derifrån. Den gången kom John tillbaka efter några få minuter; mr Gervoise hade nyckeln till stallet och vägrade att utlemna den. Då Beatrice mottog detta svar, befann hon sig i rummet utanför hennes moders. eHvar är mr Gervoise?4 frågade hon. Han sitter på terrassen och rökar, miss.4 Beatrice ilade utför trapporna. Ja, John hade sagt sannt. Mr Gervoise, som tydligen hade tillbragt natten i huset, stod på terrassen, rökande lugnt och makligt. Vid hennes åsyn tog han cigarren ur munnen och bugade sig och log med hånfull artighet. Beatrice kunde icke få fram ett ord, denne mans fräckhet skrämde Ilhenne, ty den var ett säkert törebåd till olyclka. Enär han hade återvändt till hennes hus och ännu en fång installerat sig der, måste han naturigtvis vara säker om sin position. En rysning genomilade hela hennes väsende vid föreställningen att de fem raderna, om hvilka doktor Rogerson hade talat, kanske redan befunno sig i hansficka. Visserligen syntes det henne omöjligt, atticke förestånaren för ett dårhus skulle inse att hon befunne sig vid sundt förnuft och försätta hence i frihet; men tänk om äfven en sådan person kunde köpas! Hon var rik, och af hennes egodelar kunde frikostiga mutor erbjudas. Till och med hennes läppar bleknade när hon såg detta förfärliga fkanhändat i ansigtet. Ja, Beatrice väl må du frukta, Det är