Aftonbladet – 1 december 1865, sida 2

hjelplös som hennes moder. Ve, hon hyste farhågor, dem hon ej vågade omtala. Hon pinades af den tanken, att en annan doktor Rogerson kunde anträffas, som med fem skrifna rader kunde förpassa henne till en lefvande graf. Hennes svaga moder skulle jämra sig öfver henne, men aldrig våga träda emellan, och Gilbert skulle ingenting veta, och hvem skulle djerfvas upptaga handsken mot en sådan man som mr Gervoise? Beatrice ryste af fasa, då hon betraktade denna framtid. Hon tänkte på att genast lemna huset och ställa sig under en magistratspersons beskydd, men blygseln öfver den skandal, som ett sådant steg skulle framkalla, höll henne tillbaka. Derefter började hennes blod sjuda vid tanken på den obevakade och ostängda porten, som stad öppen för mr Gervoise och för en hvar som på hans vink skulle komma och vilja gripa egarinnan till Carnoosie, med föga mera ceremonier än om hon hade varit en gemen missdådare. Hvad Hindrade henne från att sjelf gå och stänga den? Endast gagnlösheten deraf, endast vissheten om att bommar och riglar icke voro något skydd emot hennes fiende. Gud hjelpe mig !4 tänkte hon åter — Gud hjelpe mig! a, Gud hjelpe dig, Beatrice, ty du är i nätet, och dess maskor ha långt omspunnit dig! ADERTONDE KAPITLET. Ingen blund kom i Beatrices ögon den natten, kvilken hon tillbragte hos sin moder. Ångest och bekymmer nedtryckte henne. Mr Brown hade icke kommit, och ju mera tiden led, desto mera förvärrades mrs Gervoises tillstånd. Hennes dotter steg upp i daggryningen och skickade John efter doktor Rogerson. John återkom med oroande budskap; duktur Rogerson hade rest tl