Aftonbladet – 30 november 1865, sida 3

Article Image
rt ir f38 ja ja 1per ha banat honom väg till ordtörandeplatserna inom såväl Skånes enskilda bank som Skånska hypoteksföreningen, och genom dessa I ordförande i landstinget. Att en sådan framgång vid temligen unga är, inom en familj der den s. k. landshöfdingesjukan är ärftlig, skall ingifva de mest storartade förhoppningar, är ganska naturligt, också betviflar ingen härnere att. icke hr grefven med nöje skall erbjuda sig att fylla en ledighet i konungens råd, om sådan genom förslagets fallande skulle uppstå, vare sig finans-, justitieeller civilportföljerna, ty grefvens vyer omfatta alla dessa. Om vi ej fruktade att såra den ädle grefven skulle vi erinra honom om att ehuru hederliga och som enskilda ersoner aktningsvärda, ha dock aldrig sämre andshöfdingar i Skåne funnits än just de båda grefvens närmaste anförvandter; det gör oss ondt att nödgas fälla detta omdöme, liksom att erinra derom att; hvilka utmärkta statsmannaegenskaper grefven sjelf kan ega, icke eger han nåra kunskaper som kunna bjuda aktning ens på en andshöfdingestol, och långt mindre på en taburett. I detta fall står grefven på samma linie med sina nyss omnämnda fränder. Att grefve Posse icke fruktar intriger för att vinna ett mäl, visar ett förhållande vid förra årets landsting, der grefve Posse i spetsen för Skånes enskilda banks delegare, stod som pro aris focis mot frih. Schwerins förslag om-en komites nedsättande för att uppgöra förslag till jordbruksbank för länet?. När voteringen härom vanns mot grefve Posse, reserverade såväl han som åtskilliga andra liktänkande sig emot detta i dess tycke för länet skadliga förslag, hvilket likväl ej hindrade grefven och konsorter att vigilera för och lyckas i nämnde komitå insätta sig sjelf och 3 andra direktörer i Skånes enskilda bank, som alla mot komitns nedsättande reserverat sig. Saken väckte ett visst uppseende, men ansågs af partiet som ett oskyldigt Bevis på grefvens förmåga som faiseur. I pålitlighet, karakter och ekonomisk solidite står kammarherre C. Trolle betydligt öfver grefve Posse, ehurn mindre smidig och till glig. Ånskönt kammarherren är mer aristokrat, tror man. dock i Skåne att kammarh. Trolle skall votera för.reformförslaget: hans sträfvande har alltid varit oegennyttigt: att vara en inom provinsen framstående man, men ej embetsman, 8ynes vara hvad hr Trolle gjort till sitt lefnadsm J, och med sanning kan man säga att han derför. offrar -både sin tid och sin förmåga. Att hr Trolle. ej. kan vara obekant med allmänna meningen här, är utom allt tvifvel, och med den praktiska duglighet och sans som utmärka. hor nom, kan man ej heller gerna tilltro honom om att ej inse på hvilken sida det för landet fördelaktigaste och bästa ligger. Frih. Jules Schwerin till Skarhult har uppträdt vid riksdagen som.en af reformens ifrigaste . motståndare. Frih. Schwerin är en man med vida bättre hufvud än mängden, med mycken bildning och. stor beläsenhet, men har i hela sitt väsende, oaktadt mycken bonhommie, något som S sympatiserar med den stora populacen ; dertill är han mera, efter skånsk måttstock, adelsman än egentlig aristokrat. Attfrih. röstar mot förslaget tror jag derföre icke förvånar någon härstädes, snarare väcker det väl förvåning att frih, att döma af dess anförande vid ett sammanträde i Stockholm, medgifver att andra kammaren bildas genom allmänna val och: att friherren gillar förslaget i denna del — ett medgifvande, som man näppeligen väntat sig. Det är med första kammarens sammansätwming och val, som frih. Schwerin hufvudsakligen är missnöjd, han vill i den hafva ridderskapet och adeln till en del inrymd. Då väl svårligen friherren kan mena att qvalifikationen adelsman är tillräcklig för säte och stämma i första kammaren, måste väl någon egenskap af högre tjenst eller förmögenhet tillkomma, såvidt det konserverande elementet i denna kammare hufvudsakligen skall representeras. Skola dessa qvalifikationer finnas, är ock frih. Schwerins bekymmer för adelns inrymmande i förförsta kammaren temligen öfverflödiga; representationsförslaget har då mer än tillräckligt sörjt derför. För att kunna inse detta, måste man tänka sig landstingen såsom valkorporationer, och som landstingsman sjelf måste frih. Schwerin vara alltför väl bekant med tänkesättet inom Malmöhus läns landsting, för att veta hur samtliga Valen derstädes skolal falla inom länet; och att hvarken bönder eller andra landstingsmän välja få embetsmän eller tidningsutgifvare i Stockolm, utan att det uteslutande blir på länets större possessionater, som valen till första kammaren komma att falla, derom kan man hålla 10 mot 1; äfvensom att af länets 9 representanter till första kammaren flertalet, om ej alla, bli adelsmän; inom Skåne behöfver adeln sannerlilgen ej frukta att bli utesluten ur första kammaren. Då man yttrar sig om Malmöhus läns mera framstående adelsmän, bör man ej förglömma hofjägmästaren Tornerhjelm. Hr Tornerhjelm är emellertid en alltför gammal riksdagsman och statsutskottsledamot för att närmare behöfva här skizzeras, han har ock tills dato ej vid riksdagen låtit höra af sig. Det är genom denna, för hr Tornerbjelm mer ovanliga, tystnadens vältaligbet, som man i Helsingborg anser sig numera kunna vitsorda att hr Tornerhjelm är för reformen. Vi hafva också alltid trott att hr Tornårbjelm skulle frigöra sig från Ystadskamraterna och anse sig för god att löpa andras ärenden. Den, som är ordförande för stadsfullmäktige i Helsingborg, kan ej gerna vara reformfiende; dessa begrepp kunna ej förena sig, och säkerlien skulle det såra hr Tornerhjelm ganska mycet, att vid framtida val till stadsfullmäktig och landstingsman bli förbigången, icke för sakens skull, men för det bevis på minskadt förtroende, som sådant skulle utvisa i det samhälle, der hr Tornerhjelm hittills uppburit det så allmänt och för hvars framgång han så verksamt arbetat. Att för sådan, för hela landet olycklig händelse, regeringen icke dessmindre fortfarande måtte stanna qvar och ånyo framlägga dess förslag oförändradt, är hvarje sann och frisinnad fosterlandsväns högsta önskan, helst regeringen innehar konungens och i hög grad äfven landets förtroende. Detta är också det enda sättet att förtaga politiska äfventyrare lusten att spekulera på taburetter — en lust, som om den får fast ph kan komma att stå vårt fädernesland ganska yrt. Den beskedliga Snällposten i Malmö, som vanel ligen, utom annonser, ej har annat att bjuda sin publik på än utdrag ur Berlingske Tidendes utändska uppsatser samt allt då och då på B. C:s subtila betraktelser öfver Böghska farser och kringresande aktrisers fulländade konstnärskap på Malmö eleganta hofteater, har nu med hull och hår upptagit Dagligt Allehanda. kn hr Nilsson, f. d. student i Lund, nu f. d. telegrafassistent, välbekant i Gefle, har kringrest öfverallt och utbjudit denna tidning samt jemväl sökt värfva korrespondenten för densamma. Detta har varit en riktig acqvisition för Snällposten, som nu äf. ven med tillförlitliga? korrespondenser från Stockholm kan regalera sin publik, som derför bör vara dess utgitfvare mycket tacksam. nn Folkdeputationerna. En röst har talat väldelig Samt äskat ljud, Och Sverges folk nu reser sig På detta bud. Er sluten kring banret der, I odalmän! Den som ej följer med, han är Ej landets vän!

30 november 1865, sida 3

Thumbnail