Aftonbladet – 30 november 1865, sida 2

Herr justitiestatsminister! I ett ögonblick, då svenska folket med spänd oro afvaktar utgången af rikets ständers beslut i den så länge och under så olika förhållanden afhandlade frågan om nationalrepresentationens ombildning, har det här vid riksdagen samlade bondeståndet funnit sig uppmanadt att, äfven på sina hemmavarande ståndsbröders vägnar, inför eders excellens, såsom konungens främste räcgifvare, uttala de känslor, hvarmed denna samhällets stora angelägenhet af bondeståndet omfattas. Bondeståndets ställning till frågan borde visserligen icke vara något tvifvel underkastad, Omedelbart efter det K. M:t vid förlidna riksdagen afgaf sitt nådiga förslag till y riksdagsordning, blef det bondeståndet örunnadt att nedlägga ståndets undersåtliga vördnad och tacksamhet inför den folkkäre konung, som, med hög och fördomsfri uppfattniog af tidens kraf och nationens sedliga utveckling, funnit sig af konungslig pligt manad att sjelf alälla sig i spetsen för det stora samhällsarbetets utlörande. Den mångsidiga och olikartade pröfning, det nådiga förslaget sedan den tiden genomgått, derunder bondeståndets medlemmar icke varit overksamma att inom orterna utbreda en närmare kännedom om detsammes innehåll, nar äfven, såsom den närvarande tidpunktens företeelser oförtydbart ådagslägga, 4 bekräftat bondeståndets första uppfattning af förslagets stora värde och afgjorda företräde framför alla andra, från början af vårt närvarande statsskick tillvägabragta försök att omdana våra representativa former, i öfverensstämmelse både med pationens historiska utbildning och den närvarande tidens oafvisliga fordringar. Ett ytterligare uttalande af dessa svenska allmogens tänkesätt och den enhälliga mening, hvaraf de uppbäras, skulle visserligen vara opåkalladt, om icke, under den lifliga och mången gång lidelsefulla strid, som under sednare tiden både i tal och tryck förekommit i syftning att motverka förslagets antagande, äfven framkastats det oväntade påstående att då, genom förslagets antagande, tusentals svenska medborgare, tillhörande Sverges allmoge, skulle beröfvas den representationsrätt, dem enligt nuvarande riksdagsordning tillkommer, bondeståndet ur denna synpunkt icke kunde med uppriktig värma omfatta detta förslag, och att bemödandena för detsammas antagande hade sin egentliga grund uti begäret att väcka ovilja och hat emot de tvenne riksstånd, af hvilka fosterlandet nu väntar en högsinnad uppoffring af särskilda politiska företrädesrättigheter. För att före afgörandets stund förekomma hvarje splittring af de krafter, som fordras för det stora målets vinnande, har bondeståndet derföre trott sig böra hos eders excellens vördsamt anhålle, att eders excellens behagade inför H. M:t konungen tolka bondeståndets oförändrade nitälskan för det nådiga förslagets upphöjande till grundlag och ständets odelade öfvertygelse, att den uppoffring af valrätt och valbarhet, ena del af Sverges jordbrukare måhända derigenom måste underkasta sig, är af ojemnförligt mindre vigt, än den likställighet uti rättigheten att vårda samhällets angelägenheter, K. M:t åsyftat att bereda svenska medborgare i allmänhet, och att således hvarje försök att åstadkom ma den minsta ändring af det nådiga förslaget, i hvilken riktning ett eådant försök än må framkomma, måste af bondesiåndet betraktas endast såsom medel att ytterligare undanskjuta frågans slutliga afgörande och dymedelst blottställa landet för alla de olycekor, ett sådant uppskof kan medföra. Då bondeståndet nu tillika anhåller, att ederg excellens måtte till H. M:t konungen frambära uttrycken af ståndets trofasta kärlek och underdåniga tacksamhet för H. M:ts oaflåtliga omsorger för de förenade rikenas väl och hvarje åtgärd, som leder till en närmare anslutning af brödrafolken, torde det äfven tillåtas bondeståndet att vid detia tillfälle förena sin röst med de mångas, som, från skilda delar af landet, uttala nationens tacksamhet mot den medborgare och statsman, hvilken kraftigare, än någon tillförene, medverkat till en lycklig lösning af den stora uppgift, som under mer än ett halft sekel utgjort föremål för eå mången fosterlandsväus varmaste förhoppningar. Måtte eders excellens i konungens råd fortfarande egna sina krafter åt det allmännas tjenst och uti medborgares odelade högaktning och tillgifvenhet finna ersättning för de många uppoffringar, samhället kräfver af den offentlige mannen i en upphöjd samhällsställning! Med dessa välönskningar anhåller bondeståndet att tortfarande få vara i besittning af eders excellens välvilja och förtroende. Stockholm den 27 November 1865. Frih. De Geer lofvade att till H. M:t konungen framföra boadeståndets nu uttryckta tänkesätt, finnande h. exe. i dem det mest talande bevis på grundlösheten af det gjorda inkastet, att det kongl. representationsförslaget icke skulle af allmogen med bifall omfattas. Iogen kunde bättre än bondeständets ledamöter vara i tillfälle att känna allmogens tänkesätt och ingen vara mera berättigad att tala å dess vägnar. — Riksdagsmannen Jonas Andersson har senare i dag till justitiestatsministern aflemnat en vid kommunalstämma med Allhelgona församling i Östergötland besluten adress i representationsfrågan. — Riksdagsfullmäktigen Uhr från Nerike har i dag till H. exe. justitiestatsministern öfverlemnat ytterligare inkomna 879 underskrifter å centralkomitens reformadress. — De deputerades uppvaktning hos konungen. Antalet af de deputerade från landsorten, som i går på förmiddagen hade auiens hos konungen, skall ha uppgått till ver 200. Också varade mottagningen från kl. 10 till närmare 2. Hvarje deputation anfördes af sin ordförande, och samtliga medlemmarne passerade en i sender konunsep, som talade några ord med hvaroch en. — Stockholmsadressen. Adressen från stadsfullmäktige, som vi i gär meddelade, var undertecknad af 73 ledamöter. Af de återstanda I ära 17 ladarmötar aft rilraanf år dan ma sA ER a rm mA RA mn NN RA mm om m I Oh med oc Mr Ar or AM FJD HH MA FA KR KE NN