Aftonbladet – 28 november 1865, sida 2

— Den adress, som af häradshöfdingen C. selrot, såsom ombud för Åhs och Gäseeds härader i Elfsborgs län, blitvit i dag tverlemnad till justitiestatsministern, är ef öljande lydelse: Eders excellens! I skickelsedigra ögonblick, då fäderneslandet synes i fara, käner sig folket minadt att sluta ig fast tillsammans för att hög. uttala sin mening om landets N Detta är ett sådant ögonblick — och folkets röst är ju Guds röst. o Såsom ombud för invånarne inom Ahs och Gäseneds härader af Elfsborgs län, utbeder jag mig vördsamt att få inför eders exce!lens, såsom kronans förste minister, i få ord uttala deras enhälliga mening, deras lifliga önskam och förtröstansfulla förhoppning i den fråga, för hvars lyckliga ösning hela landet i dessa dagar känner sig uppördt af hopp och fruktan — och denna mening r densamma, som af hela svenska folket nu högt uttalas: att nemligen det af eders excellens och svenska statsrådet utarbetade och af vår högt kade konung framlagda förslag till förändrad nationalrepresentution må af rikets ständer antagas. Jag yttrade att denna mening af hela svenska folket delas — och jag vågar vidhålla detta yttrande; lifligt öfvertygad derom att, derest svenska folket i denna stund finge sjelft uttala sin mening i denna dess lifsfråga, de få motståndarnes röster skulle försvinna till intet i det högljudda bifallsjublet. Och hvanfrån skall motståndet då komma? Från rikets första stånd — från Sverges rikes ridderskap och adel? Månne det? Skall då detta stånd ha glömt sina anor, sina höga förfäders föredömen och lysande exempel? Och hvarföre? För att emot sin konungs vilja och hela folkets högt uttalade protest vid riksdagarne få intaga en ställning, som, under sådane förhållanden, måste vara allt annat än afundsvärd. Detta är icke gerna tänkbart. Den som kan hysa en motsatt mening har icke gjort sig väl reda för hvilket förhållande mellan svenska folket och adeln skulle inträda genom förslagets förkastande af dem. Jag för min del skyr att fullfölja tanken på den ställning, hvaruti svenska adeln så i det enskilda, som i det offentliga lifvet derigenom skulle försättas och tror icke eller att ridderskapet och adeln mer i denna stund än fordom skall svika landets förhoppningar. Det är ock för en hvar kärare att antaga, att, äfven om godkännandet af konungens förslag för ridderskapet och adeln skulle medföra någon upp: offring af enskilda fördelar, det icke skall kännas tungt för en riddersman att nedlägga detta offer på fosterlandets altare Hans Maj:t konungen har till rikets ständer yttrat att han tänker högt om dem. Må det ock tillåtas svenska folket att tänka lika högt om dess ridderskap och adel! Må det förunnas oss att framdeles såsom hittills se upp med högaktning och kärlek till ättlingarne at våre store män och att alltid, der det gäller allmänt väl, i främsta ledet se Sverges rikes -ridderskap och adel, som medelst det offer det gör genom representationsförslagets antagande, törvärtvar sig nya lagrar och ännu högre anspråk på nationens högaktning och kärlek. Hvad det högvördiga presteståndet angår, har väl ingen ett ögonblick betviflat att ju icke detta stånd skall gå folkets önskningar till mötes. Prestens verkningskrets är en helt annan än den politiska arenan. Han är siälen i Guds församling. Der är han älskad och ärad i samma mån som han föder sina fär. Ma den oyyckan aldrig ne träffa att svenska presterskapet skiljer sin sak från svenska folkets! Borgareoch bondeståndens tänkesätt i förevarande fråga är allmänt kändt och erkändt. Sprungne ur folket utgöra dessestånd trogna tankar at folkets mening. Det är en kär och angenäm pligt att uttala dessa mina komiterades tänkesätt inför eders execllens, som, stödd på konungens och folkets vilja, mer än någon annan kan befrämja den stora frågans lyckliga lösning. Emottag ederts excellens genom mig uttrycken af min hembygds vördnadsfulla högaktning och tacksamhet! Stockholm den 28 Nov. 1865. Carl Hasselrot, häradshöfding ;