Aftonbladet – 27 november 1865, sida 3

ne anloges Ior all OIvas 1 vepen: leec tcHen den förändringen att först efter fyllda 21 är beväringspligten skulle inträda och turttara 110 år. Tal. ansäg det vara mycket farligt att borttaga pligten för de återstärnde tre ijerdedelarue af beväringsmanskapet att vapenöfvas, och ländtförsvarskomiten hade heller icke kunnat gå in härpå. Hvarför hade man ej beslutit sig för uttagandet af mer än 25 proc.; eller 50,000 man? År väl denna styrka tillräcklig till att konna värja vårt fädernesland mot ett anfall? Tal. ansåg denna styrka vara dertill alldeles otillräcklig. Ryssland räknar 1 mill. krigare, det har jernvägar till sina östersjöhamnar, det har skaffat sig en ny tidsenlig flotta. Skulle det ej förmå sända mer än 30—35,000 man öfver Östersjön, s:som man antagit? Enligt talarens tanke kunde Ryssland mycket väl uppträda mot Sverge med 200,000 man. och ifall man så fordrade vore tal. färdig att bevisa denna sin sats. Hvad vidare anginge den föreslagna gratifikationen af 50 öre pr dag till de frivillige beväringssoldaterna under öfningstiden, 64 dygn pr år, så blefve dessa 32 rdr pr man en betydlig kostnad pr år, men någon nytta ansåg tal. ej komma att beredas genom denna utgift. Hvad betiäfrade det föreslagna upphäfvandet af befrielsen för skarpskyttar från första årets vapenöfning, var det i tal. tanke oriktigt att göra något som kunde förminska skarpskytteföreningarnes nit, liksom det heller icke vore välbetänkt att man i propositionen förbehåller sig indragande af anslag till skarpskytteföreningarne, ifall öfningarne blefve försummade. Detta allt ansåg tal. bli ett farligt slag för skarpskyttarne. Vidare hade K. M:t begärt den ändring 1 nuvarande beväringslagen, rörande uppbådandet af beväringen, att orden: eller under rustning dertill skulle inskjutas, så att stadgandet skulle komma att lyda så, att K. M:t skulle under krig eller under rustning dertill få uppbåda beväringsmanskapet. Tal. ansåg detta tillägg vara alldeles onödigt och att det kunde, om det antoges, mången gång verka hindrande för K. M:ts propositioner i detta tall. Då fråga är i den k. propositionen både om omorganiserandet af infanteriet och kavalleriet och om penninganslag, ansåg tal. det ej vara lämpligt att propositionen remitterades vill statsutskottet ensamt, utan att ett särskildt utskott tillsattes för behandlandet af detta ärende och de flera propositioner i samma ämne, som med säkerhet kunna väntas. Flera gånger hade ett särskildt utskott tillsatts; tal. påminte om t. ex. utskottet för ny sjölags utarbetande. Tal. framställde således en motion om tillsättandet af ett särskildt utskott för ifrågavarande ämnes behandling, bestående af 4 ledamöter från hvarje riksstånd, samt att motionen måtte kommuniceras medstånden. Frih. H. Raab fåste uppmärksamheten derpå, att bland de europeiska nationerna folkmängdens procentbelopp länge utgjort normen för krigsstyrkans storlek och tal. uttryckte sin förvåning deröfver att man anser så ringa procentbelopp af befolkningen som det föreslagna skola kunna utgöra en styrka, tillräcklig för Sverge aut konna möta en anfallande fiende. I andra länder utgjorde i allmänhet 2 procent af befolkningen krigsstyrkan och detta procenttal vore också det minsta. Tal. hyste alldeles öiverensstäm e äsigter med frih. Klinckowström om otillräcklig hewn af de föreslagna 50,000 man. Men antaget uckså att Ryssland ej kunde skicka hiv öfver mer än de beräknade 35.000 man, så vore dock ej våra stridskrafter tillräckliga. Dessutonz är Ryssland stadt på framåtgåendets bana och om 10 år skulle ifrägavarande beräkning ej längre hålla stånd; i händelse af ett anfall vore der heller icke möjligt att blotta flera provinser på trupper, så att de som skulle mottaga anfallet ej kunde bh så numeriskt starka. Tal. ansåg visserligen, att man bör fästa vigt vid truppernas högt uppdrifna krigsbildning, men man hade dock sett hur massorna ofta fällt utslaget; de sednaste seklernas krigshistoria visar det.a. Försådana fakta få vi ej vara blinda, vi måste följa dem. Med föreegående talare instämde talaren också rörande det farliga i att ej uttaga mer än en fjerdedel af beväringen till vapenöfning. Hela numerären måste uttagas, dock behötdes detta ej ske på en gång, utan efter hand. Detta föreslagna lottsystem vid konskriptionen ansåg tal. ej vara passande hos oss och för öfrigt blefve det olika med det som tillämpas i utlandet. I Frankrike blir den, som dragit ett lyckligt nummer, ej derför fritagen för krgstjenst utan öfvas han för reserven. Tal. ansåg det vidare icke vara nyttigt att förrycka de grunder, på hvilka skarpskytteiden hvilar; dessa skarpskytteföreningar borde uppmuntras än mera, ja armens officerare borde beordras att exercera dem, mot erhållande af någon ersättning. Tal. ansåg att den ud, son för officerarnes utbildning blifvit bestämd, var allt för kort tilltagen och påminte om den ingalunda glädjande erfarenhet man i Danmark gjort med reservoflicerarne till följd af den allt för knappa tiden för deras utbildande. Slutligen ansåg talaren ej de grunder, på hvilka den kongl. propositionen aflattats, vara riktiga och han för: undrade sig öfver att den någonsin kommit fram; besynnerligt fann tal. också att man framlagt en proposition öfver hvilken en annan representation komme att besluta och äfven ur denna synpunkt ansåg han detta förslag olämpligt. ) Statsrådet hr Reuterskiöld bad att ta upptaga till besvarande de föregående talarnes anmärkningar mot den k. propositionen. Hv bet:äffade, att den förslagna styrkan vore för Jiten, så vore detta sannt, ifall man kunde vänta ett än större antal fiender, men hvar skulle då gränsen sättas? Man måste dock besinna, att det ej är nog med att trupper finnas under vapen, de måste också underhållas och Sverge har ej råd att underhålla en större styrka. Dock hade Sverge förr kunnat slåss med framgång utan stor arme och skulle armån bli slagen, så ha vi ju beväringen, skarpskyttarne och landtstormen. Hvad kunde man väl mer begära? Beträffande skarpskyttarne och befrielsen från beväl ingsexercisen under första året, så fann tal. rättvist att de frivilliga, som skaffade sig större färdighet, betriades från den öfning de redan undergått, men tal. kunde ej anse det orättvist att de frivilliga, som fått lotten att vara beväringssoldater, finge öfva sig längre. Att hågen skulle hos de frivilliga gå förlorad, såsom man sagt, trodde tal. ej. tvärtom var han öfvertygad att de skulle mer och mer förkofra sig i vapnens bruk. Hos dess: krigare är det ej beräkningar som iörinatt omfatta det militära yrke ann fosteri kärlek, och man måste vy uppoffringar. Man har s änvu är inne för i5örslagets genomför Men vi ha ju fred nu. när kriget för dörren, så är det åtengen för Hvad uppsättandet af beväringssoldater betri så måste det väl medges, att bi ä för litet öfvad att vi med något hopp om fr gång skulle med den kunna möta fienden. Tal. 3 I trodde att vi med det i K. M:ts proposition före: ilslagna antal trupper skulle kunna kasta tillbaka 0 en anfallande fiende och att den ej skali kunna a hälla sig qvar i landet. Hvad massorna beträf. far, så skulle ju, om dessa verkligen vore de afgörande. alla små stater bli nådehjon för de större, men tal. trodde ej på massornas afgörande Il makt; har ett land en väl öfvad arme och vet D använda sina krigare riktigt, så behöfver den ej f) hysa så stor fruktan för massorna, och vi skulle nog kunna reda oss mot en i antal öfverägsen t fiende. Hr Mannerskantz ansåg att vår enda trygghet 1 låge deri, att vär manliga befolkning kunde vas penöfvad träda upp till landets försvar och med n sann glädje hade tal. observerat den krigiska entusiasm, som bland ungdomen uppenbarat sig. Högsta vigt låge derpå, att ungdomen finge ötva sig i vapen frän skolåldern till mannaåldern samt 8 latt stammen öfvade de unga i vapnens bruke Alla stridsdugliga böra ingå i armens led, vi ha ej råd alls att kasta bort några. Det kan såledec ej vara till stvrka för vårt försvar att vi Re d ine NhN-N Vv