Aftonbladet – 27 november 1865, sida 2

STOCEHOCLM den 27 Hov. s . Åtskilliga deputationer från landsorterna bafve redan hit enkommit. Med bantäget i afton avlävda de flesta från de sydliga lsudsdelarne. E:t festligt mottagan5e har varit I påtänkt, men mon har uppgifvit förslaget bärom, för att icke föranleda folkskockningar, hvilka under nuvarande förhållanden och med den stämning, som för ögonblicket är rådande, skulle vara föga önskvärda. Det är en i högsta grad aktningsbjudande samling af det samlällda folkets förtroendemän, com nu i en vigtig tidpunkt komm: till hufvudstaden, för at gitva ökad vigt åt den mening, som uttalas af representanterna inom de båda folkvalda stånden. Hvarje ort synes ha sändt sina bästa och iprovinsens ani gelägenheter inflytelserikaste män, till en del personer, tom i afseende på politiska ungelägenheter kunna betraktas såsom hörande till ?de stilla i landena?, mer som dock icke tvekat, att i en så vigtig sak, en fråga som så nara rörer landets välfärd och vår framtid, frambära uttrycken af folkets djupa och inverliga öfvertygelse, dess förhoppningar och dess farhågor. Dessa deputationer höra till provinsernas naturliga aristokrati, d. v. s. almänt aktade män ar alla stånd och klasser, men som örvärfvat sitt anseende och inflytande icke såsom adelsmän, prester, borgare, bönder, eller i allmänhet blott och bart såsom hörande till en klass eller ett yrke, utan såsem svenska medborgare. Vi helsa dem hjertligt välkomna ; vi tacka dem i det allmännas namn för det de icke skyggat tillbaka för de mödor och uppoffringar de underkastat sig för att under denna ärstid och till en del från mycket aflägsna häll samlas här. Måtte det hafva skett ien lycklig stund och må framgång kröna deras ädla bemödanden. Det är första gången man i vårt land ser något dylikt; och utan nägot föregående aftal, utan nägon uppgjord plan, utaa diskussion derom och nästan utan uppmaning ha folkmöten öfverallt i landet blitvit hållna och deputationer utsedda. Men så är äfven ställBingen mera kritisk än den nävonsin sedau är 1809 varit och stäroningen hos hela nationen är stegrad till den grad, att nu letvande generation aldrig bevittnat något liknande. Det är en feberoro, enifver, en ävgslig iörbidan, som gör ati, om man ock är nodgad su sysselsätia sig med annat, ingen deex för närvarande kan intressera sig för nägonting unnat än det, som man vet och känver vara nationens lifs räga. Om denna öfver hela landet rådande stämning kunna säväi regeringen som riksståudens medlemmar erhålla tillförlitlig unterrätteise af dessa ortern:s förtroendemän. Mätte de konservativa fraktionerna å riddarhuset och i presteständet icke titlstoppa öronen för de uppiysnipvgar de i detia hanseende kunna erbällu. Må det omsider bli klart för dem att ingen läter berära sig af ordandet om undra förslag, som skulle vara bättre, eller om vägra nödtorftiga törän dringar? i det kuvgliga och folkliga förslaget; må de lära sig fatta, att det ligger iullkomligt klart för folket, att på boiten af hvarje begäran om rådrum? nu i sjelfva verket ligger en önskan att begrafva saken. Mä alla de, som tvista om detaljer och finna ett nöje i att visa sin kritiska talang offra sina invändningar och betänkligheter på fäderneslandets altare och lära sig inse sanningen al ett yttrande, som redan för 21 år sedan fälldes på riddarbusct afen nu bortgången reiormvän, som icke hann upplefva frågans genomförande: Om man vill förkasta ett förslag derjöre att det i en eller annan detalj kan finnas oriktigt, så kommer man, så länge verlden står, aldrig öfverens ; här mäste från alla sidor medgifvanden ske af de individuella åsigterna, hvarförutan striden skall i evighet fortsättas utan resultat. :