Aftonbladet – 25 november 1865, sida 3

bringa någon lag, som genast uppfyller all: ien allmänna och enskilda rättvisans for driogar. Men jag har ock hört skäl andra sas för presterskapets motstånd, hvilka är ganska betänki.iga. Man åberopar presteståndet såsom ett stör för konungamakten. Må vara. Men ärde presteståndet allena, som stöder den? oc är man viss på att det lemnar det bäst och förnuftigaste stödet? Månne ej t. ex både borgare, bönder och prester voro de som hufvudsakligen bidrogo till den olyck liga föreningsoch säkerhetsaktens anta gande, och de verksammaste bland den belönades med flera slags nådebevisningar Men jag är gammal nog att minnas — vä icke sjelfva händelsen — men det medbor. gerliga förakt, som i många år medföljde dessa belöningar, tills erfarenheten hade bevittnat, att denna aktens befrämjare vorc mer till sitt politiska förstånd förvillade, är i hjertat slafsinnade. Nådebevisningar a sådana skäl äro ofta vådliga. Vidare påstår man uppenbart, att preste. ståndet representerar statens andliga elementer: vetandet och religionen. AÅAfven detta kan endast gälla om fordna förhållanden, isynnerhet under den katolska tiden. Man torde numera finna lika många med: lemmar med grundlig vetenskaplighet och sann religiositet ibland de andra stånden, hvad allmänna medborgerliga kunskaper angår äfven inom bondeståndet, sedan det mom sig upptagit andra bildade personer. Att sälunda påstå att presterna inom sig ega större, för att ej säga uteslutande, bildning och gudaktighet, är ett förmätet trots. Men allra värst är att man får höra många röster profetera, att kyrkan i Sverge står eller faller med representationsförslagets förkastande eller antagande. Sannerligen är det förvånande att sändningebud i Kristi stad våga offentligen uttala sådana hädiska ord. Har då icke Kristus sjelf förkunnat att hans rike icke är af denna verlden. Må troner ramla och regeringsformer ombytas, men Kristi rike (kyrkan) står fast under .lla hvälfningar. De prester, som så tänka och tala, veta icke hvars andas barn de böra vara. Må de motsträfvige inom presteståndet betänka hvilket förfärligt ansvar de ådraga sig inför både medborgare och Gud, om genom deras vota det kongl. förslaget faller: alla de olyckor, som deraf uppkomma, ha de framkallat. Jag är djupt och innerligt öfvertygad att om detsamma underkastades allmän omröstning på kommunalstämmor och menigheterna sanningsenligt underrättades om alla förhållanden, skulle, med undantag af en del adel och prester, mer än nio tiondelar af alla svenska medborgare votera för dess antagande. Jag har nämnt olyckor som hota, om det förkastas. Se här hvad jag befarar. Den snappt qväfda gamla oviljan och misstänksamheten mot oss hos norska folket skulle iter uppvakna. Oenighet och split inom ss sjeltva skulle uppblossa, till stor fröjd ör utländska fiender. Och viprester skulle e vår verksamhet inom vårt egentliga kall vå mångahanda sätt motarbetad, och dergenom skulle sannolikt vida större skada illfogas kyrkan än genom vårt aflägsnande rån politikens tommelplats. Vi ha fått cyrkomöten för kyrkans angelägenheter. Der må vi afhandla dem. Gammal riksdagsman.