Aftonbladet – 25 november 1865, sida 2

Således misstog jag mig icke — de ville att ni skulle lemna dem gift? Doktor Rogersons bleka ansigte blossade. Ingen skulle ha vågat föreslå mig nå got sådant4, svarade han harmset; och dock blef jag ej öfverraskad af att höra e1 tala derom i gär; det ingick i planen, och olyckligtvis föll ni genast i snaran. Beatrice betraktade honom i stum förvå. nina Hvilken ny oväntad fara var detta? Miss Gordon, ni får icke finna er förolämpad ar hvad jag nu kommer att sävaX, furtior doktor Rogerson; men ni har störtat er sjelt i en stor fara, och en lycka är om ni undgår den utan att först ha lidit bittert för er oförsigtighet,4 Fara! Hvilken fara?4 TDen att bli inspärrad i ett dårhusX, svarade doktor Rogerson. Beatrice syntes bestört, derefter smålog hon misstroget. LInspärra mig som en galen qvinna! utbrast hon med högdraget förakt. Doktor Rogerson, ni vet att jag ej är galen. Ja, miss Gordon, jag vet det; och ändå har jag makt att skicka er till ett därhus, och i förra veckan vagrade jag att underteckna ordern derom. Jag vägrade det med undergången sväfvande öfver mitt hufvud; men skall en annan göra på samma sätt?4 Käck som hon var, ryste dock Beatrice af fruktan, medan hon åhörde honom: O! detta var tusen gånger värre än döden, denna långsamma, smygande, årslånga tortyr; och likväl, och i trots af det lörsta skakande intrycket, var omöjligheten af ett sådant dåd åter den törherpskande öfvertygelsen, Nej doktor Rogerson4, sade hon, inen skall uuderteckna den ordern, som skulle döma mig till en lefvande graf. Jag