Aftonbladet – 25 november 1865, sida 2

HOGG SG MR telegram efter mr Brown, men det nämnde hon ej för sin moder. Du skulle inte ha lemnat mig?, sade mrs Gervoise, jag stannar inte länge qvar hos dig.? ?Min älskling !? PBeatrice, det finnes ingen hjelp — ja vet det och dr vet det också. ) Var sått och ring efter Brownson.? Beatrice efterkom gerna hennes önskan, Tör att få vända bort sitt ansigte. Hon ringde, men ehuru hon hade mött Brownson vid hemkomsten och äfven talat med henne och försökt muta henne till trohet, blef dock kallelsen nu obesvarad. För andra och tredje gången ringde Beatrice, men ändå kom ingen Brownson. Det är visst värdt för mig att ha egen kammarjuogfru?, knotade mrs Gervoise: hvarför kommer hon icke ? Jag skall gå och söka, upp henne?, sade Beatrice hastigt. ?Nej, för all del, gör inte det. Inte passar det att du gör det sjelf, Beatrice — skicka någon annan af tjenstfolket efter heone.? ?Nej, min älskling, jag måste gå sjelf.? Utan att afvakta ytterligare invändningar steg Beatrice upp och lemnade rummet. Hon skyndade upp i öfre våningen, der tjenstfolket hade sina sofrum, och gick direkte till Brownsons rum. Hon steg in utan att knacka och fann sin mors kammarjungfru knäböjande på golfvet och sysselsatt med att packa in. En känsla afbitter sorg genomträngde Beatrices hjerta, som om hon hade upptäckt en trogen tjenares och väns trolöshet. Brownson säg: sig om, då hon hörde någon inträda; och såg för ett ögonblick förvirrat ut.