Aftonbladet – 25 november 1865, sida 2

Mr Gervoise4, sade hon, det har i mitt lif funni:s en handling af ytterlig dårskap, och det var att jag tillät er bo i mitt hus, sedan jag hade blifvit dess lagliga egarinna. Ötverskrid inte en gång till dess tröskel; er son och ni sjelf skolen finna dess dörrar stängda för er för alltid. Inga konsiderationer skola förmå rubba deta mitt beslut. Ni arbetar på min uidergäng — fullborda verket, om ni kan! Jag vill itminstone inte sjelf sätta er vaper 1 hänlerna emot mig. Om mr Gervoise:s sura ögon hyde egt den makt, som sagan tillskrifver basiliskens blick, å skulle Beatrice säkerligen icke ha öfver efvat dess? ord. Han log, och stirrande på Qne sade han: ?Ni är galen, miss Gordon, och jag skall bevisa det. Jag säger att niär galen; vanvettet ligger i ert blod och visar sig i ert ippförande och i edra handliogar. Doktor Rogerson, ni vet att detta är en galen 1vinna, och jag skall åberopa er som vittne vå, att hon anklagade mig att vilja förgifta henne. Hon är galen — ni är galen, nin sköna!? Han talade i sitt stora, förnäma malr, men Beatriee shörde honom med ugn köld. ?Farväl med er båda!? sade hon, i det on öfverskred husets tröskel. I han sett Jarnoosie för sista gången.? Mrs Gervoise suckade af otålighet och rötthet, när Beatrice slutligen inträdde i iennes rum. Hvar har du varit, Beatrice?? sade hon ämrande; hvarför gick du ifrån mig?? ?Min älskling, du vet ju att jag gick efer doktor Rogerson, men han kan icke .omma nu få ögonblicket? Beatrice hade också verit och afsändt ett!