Aftonbladet – 24 november 1865, sida 3

york om att Seward hade tillställt amerikanska sändebudet i Paris en depesch, i hvilken han i ett mycket bestämdt, nästan hotande språk, yttrade sig mot egyptiska truppers öfversändande till Mexiko. En stor del af den europeiska pressen hade nemligen antingen med uppsåt eller af bristande insigt utbredt helt och hållet oriktiga begrepp om unionens och Frankrikes ställning till det nya kejsarriket. ena sidan hade det oupphörligt påståtts, att regeringen i Washington mycket snart skulle erkänna kejsar Maximilian, och å andra sidan hade man med icke mindre ihärdighet berättat, att kejsar Napoleon skulle utrymma Mexiko i största hast, af fruktan för Förenta Staterna, och att den af honom insatte regenten ämnade öfverge sitt rike. 1 båda fallen skulle den mexikanska frågan upphöra att ega bestånd, och det fanns intet skäl att frukta för att den skulle gifva anledning till konflikter. Med en sådan uppfattning kunde emellertid Sewards depesch bringas iölverensstämmelse, och meddelandet i Times gjorde derföre ett så öfverraskande intryck, att det länge lemnade stoff till politiska betraktelser. Först förnekades att en sådan depesch verkligen existerade, derpå medgafs dess tillvaro, på samma gång som man sökte göra dess innehåll så intetsägande som möjligt, och slutligen framkommo efterhand sådana upplysningar, att Times såg sig i stånd att försvara riktigheten af den meddelade underrättelsen. Nu har från tidningens korrespondent i Washington ingått em skrifvelse, i hvilken det förra meddelandet förklaras för fullkomligt riktigt och ytterligare bestyrkes genom ett noggrannt citat af den amerikanska depeschens innehåll. Deraf erfar man, att denna depesch äfven blifvit tillställd den turkiska och egyptiska regeringen, för att låta dem veta hvad Förenta Staternas regering tänker om att ?nubiska hjelptrupper mot sin vilja kommenderas till Mexiko?. Det heter i detta dokument, att kabinettet i Washington icke hade företagit sig något, då de första trupperna afsändes från Egypten till Mexiko, emedan det då hade fullt upp att göra med förvecklingarne i sitt eget land; men nu hade slafveriet blifvit-atskaffadt i unionen, och man kunde derför icge med lugn åse att en främmande makt införde negrer mot deras vilja till en del af den amerikanska kontinenten. Unionsregeringen var icke okunnig om att de egyptiska trupperna endast genom tvång hade kommit till Mexiko, enär de med våld blifvit förda ombord på skeppen. Det måste derföre tillkännagifvas för den franska regeringen, att kongressen upprepade gånger och på ett eftertryckligt sätt hade uttalat sig för Monroe-doktrinens upprätthållande, och att regering och folk med mycket allvarligt intresse följde Frankrikes rörelser i Mexiko. Times-korrespondenten tillägger äerpå ur de mest tillförlitliga källor, att unionsregeringen är öfvertygad, att en monarkisk regeringsform på den amerikanska kontinenten icke skall bli tåld af folket, emedan der strider mot det politiska systemet i Förenta Staterna. Kabinettet i Washington tror ieke att de franska och engelska folken skola giila ett med uppsåt företaget försök att åter införa slafveriet i Nordamerika, och negertrupperras tvungna tjenst i Mexiko kan icke betraktas annat än som ett slafveri. Regeringen vill icke komma i strid med Frankrike, men önskar att skydda och försvara de politiska grundsatser, som slagit rot hos det amerikanska folket. Som man vet, har det gätt ett rykte att franska sändebudet i Washington begärt sitt pass ; men detta synes sakna all grund. SYD-AMERIKA. Det nyligen utbrutna kriget mellan Spaiien och Chile är ett eftersjel till kriget mellan den förstnämnda makten och Peru. Regeringen i Chile sökte då bilda ett försund mellan de sydamerikanska republiserna mot Spanien och sökte på åtskilliga ätt förtreta detta, bland annat genom att örbjuda dess krigsskepp att intaga kol i Chiles hamn. För detta beteende har Spanien fordrat upprättelse och ersättning, och lå republiken nekade att uppfylla dessa forringar, gaf den spanske amiralen befallning att Valparaiso skulle blockeras. Deremot har hela den dervarande diplomatiska kåren proesterat, likväl icke derför att ms. vill bestrida Spaniens rätt att börja krig med republiken, utan derför att blockaden icke anses effektiv. I de öfver England ingångna inderrättelserna kastas hela skulden på Spanien, och det är eget att se huru den engelska pressen nu ifrar mot den förr så förherrligade nöon-interventionspriocipen. Derför att Evgland lugnt åsåg att hertiglömena togos från Danmark, följer icke att det skall vara likgiltigt för allt som försigsår i verlden, och Spanien är för öfrigt icke något Preussen, Denna sista betraktelse är onekligen slående, fastän den icke talar till förmån för den engelska nationaläran. I Liverpool har hållit ett möte, der man ogilade Spaniens uppträdande och beslöt att sända en deputation till lord Clarendon för utt uppmana honom att bevara Englands inressen. Saken är nemligen den, att Valvaraisos blockad gör engelsmännen en beydlig materiel skada, och derför vilja de ha striden afgjord så fort som möjligt. Om det bekräftar sig att kejar Napoleon vill emna sin bemedling, är det emellertid inen sannolikhet för att England kommer att vå längre i sin intervention än till diplomatiska föreställningar. För öfrigt anses let ganska sannolikt att kriget skall brinvas till slut genom en fullständig eftergifrenhet å Chilis sida, enär republiken icke är vara i stånd att bära de förluster, som iendtligheternas fortsättande skulle medföra. Rättegångsoch Polissaker, Jernvägsolyckan vid Frösunda. Förliden gårdag fortsattes vid Ensta tingsställe ansakningen i målet angående den jernvägslycka, som den 17 sistl. Sug. timade å norra tamhbanan vid egendomen frösunda. hvarvid