Aftonbladet – 24 november 1865, sida 2

Beatrice steg upp och sökte visa sig lugn. Hon var öfvertygad att mr Gervoise hade haft ett kort samtal med honom. Ville de göra honom till deras medbrottsling? Man. nen kunde köpas, men kunde han köpas till ett brott? Hon betraktade honom oafvändt, utan att eäga ett ord, och hennes blick uttryckte ett sådant misstroende, at doktor Rogerson rodnade och snarare fram: stammade än frågade huru hon mådde. Jag har feber och ondt i hufvudett, svarade Beatrice. Doktor Rogerson undersökte hennes puls, gjorde några få frågor och bad Brownson, som ännu var qvar, om papper och bläck. Till hvad ?4 frågade Beatrice. Till att skrifva ett recept, mr Gordon. Åh, jaså — ni kan gå nu, Brownson. Herr doktorX, tillade hon, då dörren tillslöts efter denna, ni behöfver inte skrifva, ty jag tar i alla fall inte en droppe medicin, så framt ni inte sjelf har det med er. Ur edra egna händer vill jag taga den — annars inte.4 Miss Gordon!4 utbrast doktor Rogerson med en min, som Beatrice tyckte förråda en djup förvirring. tJag har sagt det och jag upprepar det. Jag mår illa derför att jag inte ätit något i dag, och jag vågade inte äta i mitt eget hus, derför att maten var förgiftad. Den var förgiftad, doktor Rogerson — jag såg det på de bäda brottsliga ansietena, och jag vill inte ta en enda droppe medicin om inte ni ger mig den.4 dör Guds skull, miss Gordon, tänk väl för er, innan ni yttrar dylika förfärliga ord! utbrast doktor Rogerson, blek af sinnesrörelse. Tala för all del inte så, och isynnerhet inte till mig! sOch hvarför inte just till er, herr dok