Aftonbladet – 24 november 1865, sida 2

Gervoise, i det hon satte sig uppisin säng, helt förskräckt öfver Beatrices utseende. Mitt sista stöd är borta?, sade Beatrice sorgset. Mr Mortimer är död och Rosy är min arfving, och äfven mr Lamb är död och kan inte komma. Jag är ensam, min älskling, och det måste bli en strid.? Mrs Gervoise sjönk tillbaka i en så lång och djup svimning, att Beatrice bittert ångrade sina oförsigtiga ord. Då hon slutligen återfick medvetandet, såg hennes dotter helt glad ut och sade: ?Min älskling, du borde ha känt mig bättre äu att lästa dig vid mina ord och skrämma mig så der, och jag går nu efter doktor Rogerson.? Skicka efter honom, mitt söta barn.? ?Nej, min älskling, jag måste gå sjelf.? Hennes ton, ehuru lugn, var mycket beslutsam. Mrs Gervoise gaf henne en klagande blick, men motsatte sig icke hennes bortgång. (Forts.)